…forts Höst

Strålande sol, jag och unghunden Viktor på liten lingonplockartur. Det vill säga jag på lingonplockartur och Viktor på fågelkollartur.

Det känns fortfarande som en kvardröjande sommar med svettvarma känslor när man går genom myrgräset. Men så går solen kortvarigt i moln och genast svalnar det av betydligt. Nog är det höst alltid. Svamparna har kommit upp som, ja just det, svampar ur jorden. Noterar en förvuxen Karl-Johan, men precis som jag förväntar så har diverse kryp redan kalasat på den. Inga Kantareller hittar jag, men en och annan sandsopp och tickor ser jag när jag går fram.

Viktor går med nosen högt i vind och plötsligt ser det ut som han får intressanta dofter i nosen. Han snurrar  ivrigt och bestämt runt kring några fälltallar, som fallit offer för senaste stormen. Tyvärr finns ingen fågel kvar där, men av uppträdandet och naturen att döma, så kan det ha varit någon Tjäder som haft nattkvarter där.

Husse återvänder till lingontuvorna och Viktor finns i närheten.

Lingontillgången då? Jodå, det blev en hink på en timmes plockande och då var det i huvudsak ett litet lingontätt område som stod för merparten.

DSC_1993

Det man kan notera är att alltjämt finns en viss omognad kvar, några frostnätter behövs. Å andra sidan så blir det härligt geleig sylt av dessa bär och en frisk syra.

Hinken blev full, jag blev trött och Viktor, ja han fick följa med hem fast han egentligen inte ville. Men, det blir fler tillfällen.