En dag som denna så känns det för mig än viktigare att understryka vår känsla av gemensamhet, detta sagt med bilder från Drottninggatan i Stockholm på mina/våra näthinnor. På TV rullas bilderna gång på gång med rädda människor som springer i skräck från det hot som de upplevt. Vi ser den öl-bil som efter en vansinnesfärd längs Drottninggatan mejat ner oskyldiga människor, allt i dess väg, den står inkörd rykande i en av entréerna till Åhléns varuhus. Vi hör om enskilda och organisationer, butiker som hjälpt strandade människor som inte kunde komma hem och ta hand om sina kära/barn. En klump bildas i bröstet, en tår letar sig fram i ögonen när man förstår den enorma styrka av solidaritet, som finns hos medmänniskorna i stunder av kris.

Dådet har hittills krävt fyra människoliv och ett femtontal skadade, det hade kunnat vara 10 gånger så många om mördaren lyckats fullt ut i sitt smutsiga hantverk.

Carl Bildt intervjuades under sena kvällen och hans funderingar sammanföll, i detta fall, med mina egna. Det måste vara en sjuk och hatisk person som är i stånd till detta vansinnesdåd.

Såhär med ett knappt dygn som gått sedan dådet, och i sken av konsekvensanalysen detta genererar, så förstärks min åsikt att;

• vi ska inte hemfalla till att urskiljningslöst anklaga alla invandrare, eller muslimer, för att vara terrorister eller blivande sådana. Det alldeles överväldigande antalet som kommit hit, har ingen annan önskan än att få leva i fred och trygghet här i sitt nya hemland.
• vi ska ta tillvara på den känsla av solidaritet och gemensamhet som vi fick se exempel på igår kväll och låta den omfatta alla
• vi ska med alla medel stoppa alla de som predikar eller agerar för olika våldslösningar. Istället ska vi understödja och kräva att de som agerar/ska agera för oss alla, Polisen, media, Riksdag och Regering slutar upp att vara så toleranta och förstående mot brottslingar, hemvändanade terrorister, folk/präster som predikar våldslösningar och en återgång till ett antikt samhälle med alla dess värderingar.

Till slut är det två bilder som etsats fast på min näthinna, bilder jag stött på under det senaste dygnet. Den första är en videosekvens där en liten hockeyknatte, som ännu inte är så vigolant i sin skridskoåkning, får hjälp av en annan, brorsa eller kompis, med att föra pucken till att slutligen hamna i målburen. Flera gånger får brorsan rycka in och hindra andra spelare från att ta pucken från den lille killen.

 

Den andra bilden är en bild där en tungt beväpnad polis ur den nationella insatsstyrkan erbjuder sin arm till en äldre kvinna för att stödja henne över gatan, en sann bild av de fundamentala värdenas tyngd och styrka, värden vi aldrig ska släppa.

 

 

….eller som Churchill yttrade ”we shall never surrender” och som Bruce Springsteen sjunger ” no retreat, no surrender”.

Vi kan inte, får inte, ska inte vika oss för hot och våld mot vårt öppna, demokratiska och jämlika samhälle.  Kom ihåg det och Glöm aldrig!