Jag dristar mig till att kopiera och delge er delar av Lotta Grönings krönika i Epoch Times (2024-03-25) och Ann-Sofie Hermanssons i Göteborgsposten (2023-12-27).
Dessa två hoppets fyrar som blinkar i det svenska politiska mörkret. De sätter med sina krönikor fingret på situationen där vi numera de facto lever med ett överhängande hot mot vår hårt tillkämpade demokrati och yttrandefrihet.
Som Ann-Soie Hermansson skriver i sin krönika i Göteborgsposten;
”Det är de goda människornas tystnad som är värst. Trots att övergreppen mot judar, fysiskt och verbalt, sker inför öppen ridå låtsas stora delar av såväl akademi, journalistik och politik som att det regnar. Var går gränsen för när vi moraliskt inte längre står ut med oss själva? När vaknar vi till sans och demokratin som vi känner den har dött av brist på civilkurage?
Det kan vara jobbigt att säga ifrån. Men nu är tid för klarspråk. Jag menar att judeförföljelserna är som kanariefågeln i gruvan. När den dör är vi alla som vill kalla oss anständiga medborgare i fara. Historien berättar för oss att det ofta börjar med judarna, men det slutar aldrig där. Antisemitismen är en sjukdom i samhällskroppen vi måste bekämpa. Demokratin kräver de civiliserade människornas moral. Den kräver vår solidaritet.”
Lotta Gröning skriver i sin krönika;
”Det som skrämmer mig mest är att journalister med höga positioner inte har förmågan att idka källkritik. De har inte ens läst tidningen (Epoch Times – min komm) de kritiserar, vilket är grunden för källkritik. Vi erbjöd tre av kritikerna fri prenumeration och tillgång till alla artiklar sedan vi startade. Det resulterade i att en av journalisterna blockade tidningens chefredaktör på X.
Med andra ord har vi ett dåligt debattklimat och en demokrati som inte lever upp till sin betydelse. Poängen med demokrati är att det kan vara starka motsättningar men att förhandlingar kan lösa problem och skapa en bra politik. Människors tystnad och acceptans för inskränkningar av demokratin luktar diktatur.”
Min alldeles egna slutsats av hur det fungerar i dagens samhälle är; om ni tycker att folket sviker när folket trycker på , så skaffa er då ett nytt folk som ni kan lita på.
Och, i det fallet är Socialdemokraterna med deras förda invandringspolitik ett gott steg på vägen. Genom bl.a. genomgripande överenskommelser med, och eftergifter till, den stora gruppen av islamtroende (och islamister), har man sökt kompensera för förlusten (manfallet) av traditionella S-väljare (arbetare och medelklassen), som har ledsnat på den av S förda maktpolitiken och lämnat partiet både som medlemmar och väljare, många till förmån för SD.