Under de tusen år som Kristendomen varit den i Sverige förhärskande religionen har otaliga strider utkämpats mellan olika fraktioner av religiösa fanatiker. Kungar har samlat härar för att bekämpa de som förfäktat rätten att tro på Gud på ett annorlunda sätt. Genom århundradena löper en linje av händelser där en gradvis förändring av strukturen och förhållningssättet i samhället skett.

Under sena medeltiden var det den tyska Hansan som bestämde i kraft av sin ekonomiska överlägsenhet och även vårt språk påverkades starkt av detta faktum. Några hundra år senare seglade Frankrike upp som den solitära stormakten i Europa och vi och vårt leverne påverkades starkt av detta.

Sedan mer än tvåhundra år råder en fred i Sverige, en fred som ibland varit synnerligen bräcklig och historiskt ifrågasatt. Alltjämt är också den stora grannen i öster den makt som vi mest känner oss hotade av, vilket genom decennierna avspeglats och lätt maskerats i samband med att vi inom ramen för värnplikten drillats i självförsvarets konst och tankegångar.

Inom ramen för fred och individens frihet har vi under de senaste tvåhundra åren skapat en gemensam syn på de rättigheter och skyldigheter som vi menar ska råda i samhället, en process som pågått parallellt inom de övriga nordiska länderna. Med tiden har vi kommit att framstå som något av förebilder vad gäller människors rätt till att söka förverkliga sig själv och sina drömmar,  möjligheten att leva i fysisk frihet liksom rätten att fritt välja och uttrycka sig.

• Vi anser, med all rätt, att barn och medmänniskor är oslagbara och att allt våld inom och mellan individer är fel.
• Vi har den totala övertygelsen att oavsett man fötts som man eller kvinna, har man samma rätt och mandat att agera.
• Det är inte könet eller den ekonomiska ställningen ens familj lever under eller vilken släkt man kommer från, som avgör om man ska få utbilda sig så långt ens begåvning räcker inom det var och en karakteriserar som sin intressesfär.
• Från det man blivit myndig, numera vid 18 års ålder, äger man den fulla rätten att besluta i såväl ekonomiska frågor som rör en, lägga sin röst i de demokratiska val som hålls liksom i valet av partner.

Vår svenska kvinnofrid, där kvinnans rätt och okränkbarhet slogs fast i lag, har en mycket lång historia. Den instiftades av Birger jarl tillsammans med övriga så kallade fridslagar, kyrkofrid, hemfrid och tingsfrid. Dessa bekräftades sedan i Alsnö stadga från 1280. Den person som bröt mot kvinnofridslagen fick antingen dödsstraff eller 40 marks böter (som motsvarar en mycket stor förmögenhet på medeltiden).

Utifrån dessa övertygelser, som dessutom är inskrivna i vår moderna svenska grundlag, har vi de senaste ca hundra åren levt och verkat, byggt upp ett samhälle som utifrån de flesta synvinklar är starkt och gott. Vi firar Kristi födelse och olika händelser ur Jesu liv. Våra högtidsdagar avspeglar vår sedan tusen år kristna grundsyn. Vi är väl, de flesta av oss, inte särskilt kristet bokstavstroende, men anser nog, de flesta, att Kristendomen i kraft av sitt förlåtande är den allra främsta religionen. Vi går till kyrkan, pliktskyldigast, någon eller möjligtvis några gånger per år.

Så,  skulle man rapsodiskt kunna teckna det svenska samhället och Sverige – åtminstone fram till för ca 20-30 år sedan.

Men, med kvartalskapitalismens framväxande styrka och ett samhälle som alltmer bejakar kortsiktiga krav o dito lösningar, har ett trendbrott de senaste decennierna skett och det samhälle vi kände börjat förändras. Människor på landet liksom boendes i mindre samhällen och städer, har i allt högre grad funnit för gott/tvingats att söka sin utkomst på andra orter än den där de föddes och växte upp.  Krig som speglar stormakternas behov av  tillgång till strategiska råvaror och makt, härjar runt om i världen, med mycket stora konsekvenser för de enskilda människorna. Många söker sig till EU och Sverige. Med sig bär de förutom enstaka personliga ägodelar och drömmen om en bättre tillvaro, även den kultur och de seder som är förhärskande i det land eller region de kommit från.

Det som konstituerar vårt svenska samhälle är, i tillägg till ovanstående, ett gemensamt språk, en samsyn på vad som är rätt och fel och att man kan kommunicera med varandra på ett fredligt sätt och ingå ekonomiska och juridiskt hållbara avtal.  Den första delen regleras till stor del av etiska och empatiska, ofta oskrivna, förhållningsregler som vuxit fram och förankrats i den svenska befolkningen under decennierna medan det andra regleras av den Svenska Lagen. Det gemensamma språket är svenska.

Utifrån ett bejakande av dessa grundfakta borde det vara både möjligt och faktiskt enkelt, att framgångsrikt inlemma nya medborgare i vår svenska gemenskap. Ändå så misslyckas vi dagligen.

I de kommande inläggen/funderingarna ska jag försöka filosofera kring hur jag tror att man skulle kunna göra för att bättre och snabbare åstadkomma en integrering och inlemmande av de människor som får asyl eller uppehållstillstånd här i Sverige.

Under den senaste tiden har ett demokratiunderskott i Sverige, den röd-gröna Riksdagsminoriteten, bakom låsta dörrar gjort upp med en annan Riksdagsminoritet, Alliansen, om hur man ska kunna klamra sig fast vid Riksdagens köttgrytor och slippa utsätta sig folkets beslut om hur man efter ett extraval i demokratisk ordning ska formera en Regering som avsågs avspegla den svenska väljarkårens uppfattning om demokrati och majoritetsstyre.

Innebörden i uppgörelsen är den att den borgerliga alliansen inte ska rösta ner den röd-gröna minoritetens beslutsförslag i gengäld mot att man genomför den för år 2015 fastlagda borgerliga alliansens budget.

-En högre form av ”det möjligas konst”, som politik har kallats.

För oss som drabbas av denna avart av demokrati, vars sakinnehåll i stora stycken påminner om politiken i Ryssland och Nordkorea, känns hela situationen mycket obehaglig. Man frågar sig om nästa steg blir att avskaffa demokrati genom val vart fjärde år och ersätta den med en klan som med majoritetens tysta medhåll ”förvaltar” Konungariket Sverige?

Eller, blir nästa steg att förbjuda partier som för fram politiska förslag som ogillas av 87% av valmanskåren?  Det känns ganska troligt att i såfall får man hantera kanske 20-25% av valmanskåren efter nästa val på samma sätt.

För att få en initierad kommentar till hela det nuvarande spelet vände jag mig till en individ, som får agera representant för oss alla i den tysta (tystade) majoriteten i valmanskåren. Så jag frågade ”Sammet” en snöpt hingst (valack);

-Vad tycker du om den senaste tidens svenska politik?

Han funderade först en stund och sedan svarade han mig

Alla vi som varit riktigt snälla kan se fram emot julklappar från tomten på julafton – men vem tror på tomten?

Uppenbarligen är det många som gör det, fast i ärlighetens namn så får man konstatera att de flesta som tror är mellan 2 och 5 år. Vid sexårsåldern börjar skeptikern i barnet visa sin lejonklo.

För oss vuxna räcker det med att ta en tur till närmaste köpcenter för att förstå att man inte är den ende som inte tror på tomten. Med kontrollerad panik i blicken flänger vuxna runt och köper saker de tror att deras kära vill ha.

Har ni då alla glömt att dagen efter dopparedagen så är alla f.d julklappar så mycket billigare? Så klart inte, tror jag mig kunna säga, men omgivningens tryck är alltför stort – det ska vara ett LEGO-spel i paket till lille Kalle och en Barbie med rosa klänning till lilla Kajsa, annars är hela julens glädje förspilld. Usch och Ve!

Nåja, måste väl tillstå att jag inte är något föredöme i det avseendet, jag är lika julklappssökande som alla ni andra  😉