Kategoriarkiv: Sagor för stora och små

Politikens retorik

Läser att Liberalerna via Jan Björklund vill bjuda in Sverigedemokraterna, SD, till samtal och delta i blocköverskridande uppgörelser. Hans argument är ungefär att ”man kan ju lika gärna prata med dem, de kommer knappast att gå med på några blocköverskridande överenskommelser”.

Innan trycksvärtan hunnit kallna efter Björklunds uttalande har huggreflexen slagit till, bl. a. hos vår Statsminister Stefan Löfven. Han säger att det är uteslutet att samtala eller ingå några överenskommelser med ett parti som är sprunget ur ”vit makt” och ”nazistiska rörelsen”.

Men glömmer då vi alla så lätt?

Det är inte mer än hundra år sedan som Socialdemokraterna bildades sprunghet ur den kommunistiska rörelsen, som inte kan sägas stå nazisterna efter vad gäller folkmord och behandling av den egna befolkningen.

Jag avskyr dina åsikter men är beredd att gå i döden för din rätt att uttrycka dem, är ett citat av  Evelyn Beatrice Hall, som hon skrev som en sorts sammanfattning av en strid mellan Voltaire och  en man som hette Helvetius. (Många tillskriver felaktigt Voltaire som upphovsman till detta uttryck). Alltnog, den nivån på argumentation saknas i den svenska Riksdagen och i det svenska politiska livet. Vi hyllar demokratin och mångfalden verbalt men hela vårt leverne och tänkesätt är istället inriktad mot enfalden och vägran att inlåta sig i en diskussion, ett synsätt som ligger miltal från hyllade demokratiska principer och kanske mer speglar en rädsla för att en offentlig diskussion skulle exponera att man själv saknar probleminsikt och åtgärdsförslag. Så då kan man ta till det politiskt korrekta, PK-beteendet, att uttrycka avsky för de åsikter och lösningsförslag som den andra parten framför, så slipper man, för tillfället, exponeras med byxorna nere och visa att man som i Lorry ”inte tänkt på det”

Trots att jag inte delar många av Sverigedemokraternas åsikter och förslag till lösningar och efter att ha följt den mobbning som Jimmie Åkesson utsatts för i media, Riksdag och det offentliga livet, måste jag ändå konstatera att många av hans teser och lösningsförlag på speciellt invandringssituationen numera anammats av flera andra partier, även Socialdemokraterna.

Palme lanserade, om jag minns rätt, tesen att ”Politik är det möjligas konst”. Hur rätt hade han inte vilket en sentida efterföljare och nuvarande Statsminister bär syn för sägen om. Från att ha uttalat att vi ska inte bygga några murar mot flyktingar för mindre än ett år sedan till dagens situation med gränskontroller av asylsökande, däremellan ligger politiken som det möjligas konst.

Man undrar lite fundersamt hur länge demokratin ska vägra att prata och diskutera lösningar med Sveriges tredje största (kanske andra) parti? De ca 15-20 % av valmanskåren som sympatiserar med Sverigedemokraterna utgör ju trots allt mer än en miljon väljare. Många partier, som inlemmas i diskussionsgemenskapen, är glada när de får 5% av valmanskårens uppskattning.

Men, som vanligt så skjuter man på budbäraren när man inte gillar budskapet eller det sätt det framförs på när man just uttalat en hycklande lögn som man vet inte kommer att stå sig mer än några månader högst. Känslan i det hela är att det gäller att ”följa John”, en erfarenhet som den moderate politikern Anders Björk som Försvarsminister på utrikesbesök i Frankrike tydliggjorde  på ett mycket övertygande sätt.

Kejsaren har inga kläder, en information till alla ni luftskräddare som draperar Kejsaren med osynliga kläder och bygger luftslott. Information från en som ser med barnets klara ögon på verkligheten och är beredd att ta ett vuxenansvar för denna.

Slutligen låt mig slå fast att jag inte är Sverigedemokrat och inte heller rasist, MEN jag blir vansinnig över det utbredda hyckleri och självbedrägeri som frodas bland det politiska etablissemanget. Så upp med trollen på bordet så spricker de i ljuset.

Men kanske befarar många av dagens politiker att det i såfall skulle bli de som sprack när belysningen slogs på, så därför fortsätter de agera i skuggorna där de inte behöver stå för några genomförda beslut eller beslut i vardande.

ADDENDUM

Efter att ha läst igenom dagens blogg kommer jag fram till att min övergripande känsla inte är ilska eller behov av att häckla, utan det är känslan ner i magen av en stor besvikelse visavis dagens ledande politiker. Förut pratade man om det goda samhället för alla, nu verkar det vara Stockholms innerstad som anses äga de behov man måste mätta/tillgodose. Det känns som om man bytt ut solidaritet mot soliditet, socialism mot sociologism, rättvisa mot dess motsats för det stora flertalet. På mer lokal nivå (läs Norrbotten) betalar Socialdemokraterna, som styr i Landstinget liksom i de större Kommunerna, oppositionspartiernas gruppledare ett arvode, som i andra sammanhang skulle kallas för muta/korruption. Vem med 40.000 i månadsarvode opponerar/biter den hand som föder en? Skit samma att det egna partiet anser att frågor ska skötas på annat sätt. Det politikerförakt som många känner har dagens maktegon skapat själva.

PS: Visste ni förresten att det är Klamydiadagen idag! Förr firade man positiva händelser och tilldragelser, men vem fan vill fira att de fått/haft klamydia?  It’s the dawn of a new era that’s forced on us all.

I skuggan av IS-terrorn

Vi förskräcktes alla över den kallsinniga brutalitet som dessa IS-mördare visade upp i Paris. Många av oss tänkte nog också att tack och lov att vi lever i ett lugnare land där sådant inte förekommer.

Men så igår kväll, efter det att statsmakt och SÄPO någon dag tidigare gått ut med att de söker efter en misstänkt terrorist, drog ett kallt il över våra hjärtan. Vid ett extrainsatt Rapport meddelade man att den misstänkte hade gripits på ett asylboende i Boliden.

Tänkte då att det kunde lika gärna ha varit på ett dito i Råneå. Syrien och de konflikter och medhörande mördande finns närmare oss än vi kan tro vid första påseendet.

Tänker på huvudpersonen Lisbeth Salander i  Milenniumtrilogin som återkommande pratar om ”konsekvensanalys”. Ett ord och resonemang som man kan tycka att fler människor, speciellt de i politiskt ansvariga ställningar, borde hemfalla till.

Statsminister Stefan Löfven stod på den presskonferens som han höll i Rosenbad igår och sa att vi har nog varit aningslösa här i Sverige. Då får man lust att göra ett megafonvrål; -JA, och gör då äntligen något åt den bristen.

Sedan fortsätter han med att säga att i lägen som nuvarande måste man lägga alla partipolitiska käbbel åt sidan och enat besluta om åtgärder och så nämner han att han har inbjudit alla borgerliga ledare samt vänsterpartiet till överläggningar.

Men, HALLÅ!. Såvitt jag vet så finns det ett till Riksdagsparti. Ett parti som Stefan och de andra partiledarna inte gillar mer än en död råtta som katten släpar in och slänger på golvet.

Personligen tycker jag att då i denna stund visar Stefan Löfven prov på en småskurenhet som en statsman inte ska uppvisa. Utan att vara Sverigedemokrat (SD) så menar jag att ska man lägga partipolitik åt sidan, så måste detta innebära att man bjuder in alla Riksdagspartier till överläggning. Speciellt befogat känns detta eftersom SD varit de som de senaste åren pekat på och varnat för att Sverige kan hamna i den situation vi nu hamnat i, genom att fortsätta tillämpa en urskillningslös asyl- och invandringspolitik.  Då bör de åtminstone nu få vara med och skapa lösningen på problematiken (eller ”Utmaningarna” som man numera kallar problem). Dessutom är det ju ett känt faktum från diverse enkät-/sympatiundersökningar att ca 20-25% av det svenska folket har en uppfattning i invandringsfrågor som ligger nära den politik som SD driver.

Det finns mycket i den svenska ”modellen” för invandring som man kan ha synpunkter på. Speciellt upprörande känner jag det att man tidigare inte ens  försökt fastställa identiteten på de som kommer, innan man släpper in vederbörande i landet. Man riskerar då att illasinnade terrorister och massmördare gömmer sig likt vargar i fårflocken och med svenska skattemedel kan ”äta upp sig” och ”vila upp sig” för att sedan återuppta sitt mördande här eller i andra länder.

Det känns bra att staten nu säger att man ska göra allt för att ta hand om, dvs skapa tak över huvudet för, och fastställa vem/vilka det är som kommer till Sverige. Jag hoppas samtidigt att den svenska staten sträcker sig lika långt i sina ansträngningar med att ge alla gamla tanter och farbröder;  Ida, Ellen, Agata, Nisse, Bertram och allt vad de nu kan heta,  samma förmåner och möjligheter. Vi vet redan vad de heter och var de bor alla dessa gamlingar som kämpar för att få en fattigpension att räcka till och  som under ett långt liv varit med och bidragit till att Sverige utvecklats från ett fattigsamhälle till en välfärdsstat. Måtte de nu på ålderns höst, åtminstone på samma nivå som de nyanlända ännu icke bidragande immigranterna och flyktingarna, få ta del av vår svenska välfärd under de sista år våra svenska hjältar vistas på denna jord.

I min förmodan/anmodan riktat till våra svenska politiker på alla nivåer ligger naturligtvis också en förväntan att de ska uppamma samma intresse och aktivitet för att se till att glesbygden får behålla skolor, vårdcentraler med flera gemensamma viktiga funktioner. Har vi råd att ta emot flera hundratusen asylsökande och sökare av ”det svenska paradiset”, så måste vi också ha råd med att  tillhandahålla vitala samhällsfunktioner till den befintliga befolkningen på ett ansvarsfullt och humant sätt. Detta måste gälla oavsett var vi bor i vårt avlånga land.

Älgjakt och sagor för små.

För en del är årets alla dagar från nyår fram till första älgjaktsdagen endast en transportsträcka.

Man sitter på passet, den första stundens rogivande tystnad har förrunnit och allt är alltjämt tystnad. Så, i fjärran skäller en hund ihållande och man anar att en älg tagits upp. Just som man efter några timmar av overksamhet och kyla som kryper in på skinnet, börjat undra hur dum man egentligen är som överger värmen under täcket för ett råkallt älgpass.  Så närmar sig skällandet och adrenalinkicken som detta ger förändrar hela ens uppenbarelse. Man får tunnelseende i riktning mot skallet och på huvudet växer örona så man skulle kunna misstas för en älg på avstånd. Man känner efter att vapnet är säkrat och går omedvetet igenom rutinen för osäkring en gång till. Man känner hur hjärtat bultar i bröstkorgen och jobbar medvetet med att hålla andningen lugn och kontrollerad. En nästan ohörbar brytning av en kvist förebådar den store brunes färd genom skogen i riktning mot en. Bössan läggs på plats i skjutställning strax nedanför axeln, lyssnar, fixerar. Så anas plötsligt tjuren , först som en skugga genom buskaget. Sen står han plötsligt där lyssnande efter hunden. Kolven mot axeln, röda pricken i aimpointen strax bakom bogen, osäkring tyst tyst och så kramas skottet av.  Smällen följer och stöten mot axeln medan det osiktande ögat noterar att tjuren markerar träff. Sedan försvinner gestalten ur sikte. Rutinmässigt gör högerhanden repeterrörelse och en ny patron matas in i loppet utifall att.

-Nå morfar, hur gick det, frågar lille Ruben.

Ja förstår du nu är det så sent så vi får fortsätta berättelsen imorgon, godnatt gubben.

-Gonatt morfar.

Kaffekoppen står på bordet, en liten nybakad bulle ligger bredvid och sportspegeln redovisar de senaste sporthändelserna.

En svag liten stämma.

-Morfar jag kan inte sova! Jag måste få veta hur det gick, dog älgen?

Ett kort betänketid för morfar. Vilket är det rätta svaret dels med tanke på pojkens sömn, dels med tanke på hur det gick. sanningen eller en vit lögn, han är ju ändå bara 4 år.

-Nej lille gubben, den älgen springer nog än för just som jag sköt så snavade han till så skottet for över honom.

-Va bra morfar. -Vi har ju korv o potatis att äta , vi behöver inte äta älgar.

i tystnaden som sänkte sig efter pojkens frågor och den bekräftande snusningen från sovrummet tänkte morfar att tids nog får du lära dig mer om livets mysterier, just nu behöver du en god natts sömn.

Homo Mobiliensis – Ny art av människoliknande varelse funnen

Året är 2913 och forskare har identifierat några väl bevarade Humanoider i samband med en utgrävning av ett sumpområde.

Det förefaller att ha varit en gren på människoträdet som naturen kapat av, i och med att det inte visat sig livskraftigt. Man har karakteriserat de funna kvarlevorna och givit dem följande namn:

Homo Mobiliensis – Den rörliga människan.

Samtliga individer av denna ras har hittats i något som arkeologerna betecknar som lådliknande metalliska föremål ca 2,5×5 m och ca 1,5 m höga. På ena kortsidan har man funnit en metallisk inskription i form av ett märke som symboliserar järn och en text ”Volvo” som arkeologerna anser kommer från det uråldriga skriftspråket ”Latin” och betyder ”jag rör på mig”.

Den ena extremiteten, vanligtvis den högra håller ett metalliknande föremål mot sitt öra.  Andra extremiteten fattar om ett cirkelformat föremål som arkeologerna tror använts för något ceremoniellt ändamål eller eventuellt utvisande positionen som en alfahanne eller dito -hona.  Av lokaliseringen i detta lådliknande föremål att döma, har placering enligt rangordning varit viktig eftersom man i stort sett alltid hittar dessa människorester i åtminstone ena vänstra hörnan av lådan. Man har även funnit yngre individer av denna ras som alla karakteriseras av att de, förmodligen som någon form av bestraffning, blivit fastspända i något, som av alla de rostiga metalldelarna att döma, kallar för straffstol i brist på mer kunskap.

De metalliska stora ”lådorna” som kvarlevorna hittats i  förefaller ha varit någon form av kommunikationsmedel som man färdats i och eventuellt kan de fyra metalliska utskotten utplacerade i stort sett i vardera hörnet på lådan haft någon sådan rörelsefunktion.

Ledaren för utgrävningarna, den berömde arkeologen Noll Koll, kommenterar från den flygstol han arbetar från,  att vi ska vara glada att denna gren av utvecklingsträdet inte vuxit fram till en stor gren för då hade hela skapelsens träd kunnat ruttna ner eller drabbats av irreparabel sjukdom eftersom man  kunnat fastslå att inte någon annan av arterna av humanoider man funnit, varit sådana extrema konsumenter av jordens råvaror. Alla de reserver av organiska oljor som byggdes upp under Jura- och Krita-perioderna hade dessa Homo Mobiliensis konsumerat under loppet av några hundra år. Likadant var det med snart sagt alla andra råvaror på planeten jorden. De var också den direkta orsaken till att vi numera, sa arkeologen, måste vara så otroligt duktiga på att utvinna, rena och återvinna.

Vilken tur att man inte lever på 2900-talet kan man tycka – eller?