Sjukvården i Norrbotten anno 2024/2025 – en regional vård i fritt fall.

För andra gången på kort tid har jag blivit hemsänd utan åtgärd från akuten på Sunderby sjukhus. -Vadå, är du en sån där hitte-på-sjuk; invänder du kanske . Nej, så är inte fallet.

Första gången var i december 2024 när jag efter väntan ca 2 veckor på en medicinsk (el-konvertering) åtgärd, pga det förmaksflimmer som startat och som inte ville återgå i sinusrytm. Det normala i sjukvården är att 1. betrakta olika hjärtåkommor med största allvar och snarast möjligt. 2. genomföra en el-konvertering ”Porjus-grill” för att återställa hjärtats sinusrytm.

Jag hade i början när flimret satte in kontaktat och fått en tid hos och fått en remiss av ”min hjärtläkare”, sedan denne konstaterat att jag hade flimmer och haft så i flera dagar.  Efter flera dagar, när jag inte hört något från Sunderbyn, tog jag initiativet att på hjärtmottagningens telefontid ta kontakt med hjärtavdelningen på Sunderby sjukhus och möttes då  av beskedet att vi kan inte hitta någon remiss och när jag sedan tillställt dem en kopia av remissen möttes av beskedet att, ”tyvärr har vi inte tillräckligt med resurser, vi sätter upp dig på en väntelista.  Efter nästan en vecka ytterligare gått och inget hörts från hjärtmottagningen och flimret sög musten ur mig så  åkte jag in på akuten för att se om de kunde göra något åt detta. Sjukhusets vårdpersonal bemötte mig med det allvar och yrkesskicklighet  nman kan förvänta sig och tog alla erforderliga prover. Men, efter dryga timmen kom akutläkaren tillbaks till mig och meddelade att kardiologen som han pratat med sagt att de inte hade resurser att genomföra el-konvertering utan jag erbjöds piller som skulle lindra flimmerverkningarna. Jag ställde mig naturligtvis frågande till hur man på ett länssjukhus kunde ha sådan knapphet i resurser att man inte kunde genomföra en, i sammanhanget tämligen enkel åtgärd, som en el-konvertering innebär. Efter ytterligare dryga veckan genomfördes så el-konverteringen på hjärt-dagvården vid Sunderby sjukhus. Sammanlagt gick jag med konstant flimmer under mer än tre veckor, med en hjärtfrekvens om ca 120 slag/minut, dvs samma som man har vid medeltung träning, men då tränar man ju normalt aldrig mer än någon timme, sedan får hjärtat gå ner i vilopuls om ca 60 slag/minut.

Efter ca en och en halv månad , de första dagarna i februari 2025 återkom flimret och jag kontaktade min kardiolog som skickade en remiss pss som, tidigare. Synd att säga, men man skulle kunna göra ”copy-paste” på föregående flimmerutbrott, samma avsaknad av konkreta snabba åtgärder, samma hemskickande från akuten efter ca 2 veckors flimrande, samma väntelista för el-konvertering, med avsett genomförande nu den 19 februari (efter ca 3 veckors flimrande).

Om jag gör en dragning i minneskanalerna så hade jag under åren 2010-2013 regelmässigt förmaksflimmer och man sökte häva det med olika medicinska åtgärder utan framgång liksom även el-konvertering, så länge det fungerade. Så småningom resignerade man och försökte inte ens elkonvertera eftersom flimret återkom  tämligen omgående.

År 2013 fick jag till slut en remiss till Arytmicenter på Södersjukhuset (SÖS) där man specialiserat sig på s.k. ablation vilket innebär att man går in med en sond i ljumsken och denna följer sedan stora kroppspulsådern upp till hjärtat där man i hjärtats vänstra förmak bränner eller ”kylbränner” området där lungvenerna går in i förmaket så att man så att säga elektriskt isolerar förmaket, där flimmerstötarna uppstår, inte kan nå hjärtmuskeln och därmed förhindras flimmeruppkomst. Ablationen genomfördes på Valborgsmässoafton 2013 och efter några timmars vila, där man säkerställde att inga blödningar i ljumsken skulle ställa till det, fick jag åka hem till mina nära och kära som bor i Stockholmsområdet.

Efter drygt ett år återkom flimret och jag fick en ny remiss för att åtgärda detta ”läckage” av flimmersignaler. Ablation nr 2 genomfördes under allahelgonahelgen 2014.

Sedan dess har jag under 10 år varit i stort sett flimmerfri, enstaka flimmer har kunnat hävas med ett piller av betablockerare.

Men, så ifjol 2024 under sommaren återkom detta ihållande (persisterande) flimmer, som vid tre tillfällen kunnats åtgärdas med ovan angivna elkonverteringar.

Min kritik och mina funderingar riktar sig inte mot de i sjukvården verksamma, där har jag alltid bemötts med professionalism och omsorg om mig. Kritiken känner jag måste riktas mot det Landsting/Region som ska leda och utveckla vården för oss medborgare, men där man med en dåres envishet gång på gång genomför åtgärder som får som konsekvens att det blir allt sämre vård som dessa tappra sjukvårdsarbetare kan genomföra.

RESURSBRIST? 

Hur Fan, på ren svenska, kan man tillåta att detta sker. För, vad vi medborgare som inte sitter i Regionfullmäktige ser,  är en vård i moras samtidigt som den politiskt valda administrationen inte lever under motsvarande resursbrist. Och, skulle man händelsevis som politiskt vald fullmäktigemedlem behöva hjälp exempelvis med sitt alkoholberoende, så finns det privatkliniker i Skåne som direkt kan skriva in en och genomföra behövlig vård. Ingen resursbrist där minsann. 

Hur står det till med den svenska demokratin och dito yttrandefriheten?

Jag dristar mig till att kopiera och delge er delar av Lotta Grönings krönika i Epoch Times (2024-03-25) och Ann-Sofie Hermanssons i Göteborgsposten (2023-12-27).

Dessa två hoppets fyrar som blinkar i det svenska politiska mörkret. De sätter med sina krönikor fingret på situationen där vi numera de facto lever med ett överhängande hot mot vår hårt tillkämpade demokrati och yttrandefrihet.  

Som Ann-Soie Hermansson skriver i sin krönika i Göteborgsposten;

Det är de goda människornas tystnad som är värst. Trots att övergreppen mot judar, fysiskt och verbalt, sker inför öppen ridå låtsas stora delar av såväl akademi, journalistik och politik som att det regnar. Var går gränsen för när vi moraliskt inte längre står ut med oss själva? När vaknar vi till sans och demokratin som vi känner den har dött av brist på civilkurage?

Det kan vara jobbigt att säga ifrån. Men nu är tid för klarspråk. Jag menar att judeförföljelserna är som kanariefågeln i gruvan. När den dör är vi alla som vill kalla oss anständiga medborgare i fara. Historien berättar för oss att det ofta börjar med judarna, men det slutar aldrig där. Antisemitismen är en sjukdom i samhällskroppen vi måste bekämpa. Demokratin kräver de civiliserade människornas moral. Den kräver vår solidaritet.”

 

 

Lotta Gröning skriver i sin krönika;

Det som skrämmer mig mest är att journalister med höga positioner inte har förmågan att idka källkritik. De har inte ens läst tidningen (Epoch Times – min komm) de kritiserar, vilket är grunden för källkritik. Vi erbjöd tre av kritikerna fri prenumeration och tillgång till alla artiklar sedan vi startade. Det resulterade i att en av journalisterna blockade tidningens chefredaktör på X.

Med andra ord har vi ett dåligt debattklimat och en demokrati som inte lever upp till sin betydelse. Poängen med demokrati är att det kan vara starka motsättningar men att förhandlingar kan lösa problem och skapa en bra politik. Männi­skors tystnad och acceptans för inskränkningar av demokratin luktar diktatur.”

Min alldeles egna  slutsats av hur det fungerar i dagens samhälle är;  om ni tycker att folket sviker när folket trycker på , så skaffa er då ett nytt folk som ni kan lita på.

Och, i det fallet är Socialdemokraterna med deras förda invandringspolitik ett gott steg på vägen. Genom bl.a. genomgripande överenskommelser med, och eftergifter till, den stora gruppen av islamtroende (och islamister), har man sökt kompensera för förlusten (manfallet) av traditionella S-väljare (arbetare och medelklassen), som har ledsnat på den av S förda maktpolitiken och lämnat partiet både som medlemmar och väljare, många till förmån för SD. 

Braennarens ”Salciccia tallrik”

Ikväll, till söndagsmiddag lagade jag en 10-minuters middag. Den bestod av;

2 Salciccia korvar (blandning av grisött, nötkött kryddat med vitlölk o timjan. Dessa delades på längden och jag skar flera snitt tvärs över korvarna. Tillagas i mikron 2 min på 900 W effekt.

2 st ägg saltas och peppras i speciella Tupperware muggar m lock som körs 1 minut på 900 W effekt i mikron. 

Sallad (Roman o Ruccola) efter behag som blandas med kvisttomater (körsbärs), paprikabitar samt två halvor av mogen Avocado.

Allt läggs upp på en stor tallrik och översprinklas med vitlöksdressing.

Avnjuts med en liten kall Zlatopramen (tjekiskt öl) samt surdegsbröd som bretts med min egna ”Braenngott” ett nyttigare alternativ till Bregott där Rapsoljan ersatts med Italiensk kallpressad virgin olivolja.

Braenngott görs såhär;  125 gram rumstempererat smör vispas ihop med 1/2 dl Olivolja och till detta tillsätts en rejäl nypa havssalt. Låt stå i kylen ca en timme så rätt konsistens erhålls.

BON APPETIT!

”GRÖN ENERGI?”

Denna maskin används för att lasta 450 ton jord/malm som ska raffineras och där man ska utvinna metaller att användas i ett litium bilbatteri. Maskinen bränner 3650 liter diesel-bränsle på ett 12 timmars skift. Litium utvinns/lakas ut från malm med hjälp av svavelsyra. Ett batteri i en elbil, låt oss säga en genomsnittlig Tesla, innehåller 12 kilo litium, 28 kilo nickel, 20 kilo mangan, 14 kilo kobolt, 90 kilo koppar, och 180 kilo aluminium, stål, och plast, etc…. .. .. i snitt 340 – 454 kilo metaller, som man måste utvinna via gruvdrift och bearbetas för att användas i ett batteri som bara används för att lagra elektrisk energi. Det är sanningen, om lögnen, om s.k. ”grön” energi”.

SLUTSATS: Det finns inget grönt med grön energi.

Bild.png

Not: Bilden (lånad) är enbart för illustration av i inlägget presenterade fakta.

Krossade myter

Den svenska rennäringen har i allmänhetens medvetande, som en följd av många års ”inskolning” fått en närmast mytisk struktur som en naturens försvarare, där renskötseln sägs stå i harmoni med den orörda och opåverkade naturen i de svenska fjällen. Detta till skillnad från gruvnäring och det jord- och skogsbruk som pågår i och nedanför de fjällnära skogarna, som generellt anses vara miljöskadlig.

Miljöaktivister protesterar så snart något mineralföretag säger sig vilja undersöka huruvida det finns för landet viktiga mineraler vars utvinning skulle kunna komma staten, allmänheten och i förlängningen renskötseln tillgodo.

Ett av de allra senaste exemplen på sådan aktivism är den undersökningsborrning man vill göra i den s.k. Kallakfyndigheten där mätindikationer tyder på en stor och rik mineralisering av järnmalm. Man pekar på den inskränkning i renskötseln och den intrång i ”orörd natur” som detta skulle komma att innebära om brytnings-/undersökningstillstånd skulle ges. Man kan samtidigt notera att en sådan industrietablering i glesbygdskommunen Jokkmokk skulle innebära ett ick oväsentligt antal arbetstillfällen under ett antal år, att industriytan som skulle upptas/undandras från rennäring skulle handla om några enstaka kvadratkilometer (av de totalt ca 100.000 kvadratkilometer som ingår i Norrbottens län) inklusive vattenreningsdammar. Däertill skulle med all säkerhet nödvändig infrastruktur för såväl icke renskötande som renskötande och annan fastboende befolkning  kunna upprätthållas.

Samtidigt pågår då den ”hotade” renskötseln. Denna näring som om den skulle utövas av icke samisk befolkning, omgående skulle bli tvungen att gå i konkurs eftersom de intäkter som totalt genereras av denna näring är mindre än 100 miljoner kr/år medan statliga bidrag och stöd årligen utgör det dubbla. Sådan Ebberöds bank tillåts inte av finansiella aktörer eller den svenska staten – för vanliga företagare.

I renskötseln av idag och sedan ett snart halvsekel tillbaks, har olika sorters terrängfordon återkommande använts av renskötare. I början av 1960-talet kom den moderna snöskotern till allmänt utnyttjande bland såväl fastboende som samiska befolkningen. Så småningom reglerades rätten att färdas i terrängen pss att man inte fritt får framföra skotern i terrängen, med undantag för samerna som man anser har snöskotern som ett arbetsredskap. I början på 2000-talet sågs de s.k. fyrhjulingarna göra sin entre såväl för fritidsbruk, i skogsbruk och i renskötsel. För nyttjande nedanför odlingsgränsen finns numera strikta regler för när, var och hur man får nyttja detta fordon. För samebefolkningen gjordes samma undantag som för snöskotern, vilket även omfattas av polis och myndighetspersonal som gör tillsyn etc. Så därav följer att om man ska titta på markskador i fjällterräng så kan man på goda grunder konstatera att  det absoluta huvudansvaret för sådant kommer som  en följd av samernas aktiviteter. I tillägg till olika terrängfordon använder man sig i renskötseln även av helikopter för samling och förflyttning av renar/renhjordar. Som bekant använder denna kategori av fordon enbart fossila bränslen.

Miljöaktivisten Greta Thunberg brukar tämligen ofta hänvisa till vad ”forskningen visar” och har visat sitt stöd när det gäller att protestera mot etablering av gruva i Kallakområdet. Om vi då går till vad forskningen säger ifråga om renskötselns (och för all del även enstaka polisutryckningars) påverkan på fjällnaturen – den påstått och önskade orördheten, så säger forskningen i en  studie följande;

Skador på mark och vegetation i de svenska fjällen till följd av barmarkskörning.

I fältinventeringen fann vi enstaka körspår i eller i närheten av 8 av de 28 undersökta rutorna i fjällen och det fjällnära området, stratum 10 i NILS-programmet, alltså i närmare en tredjedel av områdena.

Vid flygbildstolkning av två inventerade områden i en större ruta om 5 x 5 km registrerade vi många linjära element som korsar terrängen, lättast var de att upptäcka i myrmark och i gles skog. Uppe på kalfjället (en liten del av det ena området) förekommer några spår, men de var svårare att följa. Vi har haft hjälp vid flygbildstolkningen av de spår som fotograferats och koordinatsatts av fältpersonalen inom NILS-programmet, såväl som av de erfarenheter vi fick från Gotland, där vi fann spår av terrängbil/traktor och av 2-hjuliga motorcyklar.

Av de svar som inkommit på enkäterna kan konstateras att det är svårt att få en överblick av läget genom att följa antalet sökta dispenser, eftersom de givna dispenserna kan gälla en eller flera personer samt ett eller flera fordon. De få anmälningar om olovlig körning som gjorts var några från Norrbotten och dessa gällde körning på snötäckt mark. Vi har i enkätstudien inte fått fram något entydigt mönster i omfattningen av körspår, annat än att de förekommer över större delen av fjällkedjan. Av de observerade körspåren överväger 4-hjuliga motorcyklar som fordonstyp och spåren förekommer över hela fjällkedjan. I många fall angavs det att dräneringsdiken har bildats i spåren utmed sluttningar och på många håll upplevs skadorna som stora och i några fall även över utbredda områden. Läkning av rivskador har rapporterats på några håll. Myrar återfår vegetation relativt snabbt, men på andra ställen kan det ta upp till 40 år att laga markaskadorna. Några svar har rapporterat partiell läkning, men att kompaktionen av marken gör att spåren syns tydligt ändå.

Allard, Anna

Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.

Löfgren, Per

Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.

Sundquist, Sture

Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.

 

Slutsatser jag drar – krav jag ställer som medborgare:

Om man på den samiska sidan anser sig vara och även fortsättningsvis vill vara ett folk som lever i harmoni med naturen och har ambitionen att ”lämna efter sig en natur i samma goda skick som då man tog den i anspråk” så måste man snarast upphöra med allt nyttjande av varje form av terränggående fordon och motordrivna flygfarkoster i sin renskötsel. En återgång till fotvandring under barmarkstid och flyttningen till sommarbetesområdena och tillbaks till fjällterräng på vårvintern måste då ske med renrajd och skidor som färdmedel under snötid. Känns som ett måste i sammanhanget, om man ska de facto kunna bedriva en miljövänlig renskötsel, som uppfyller såväl Gretas som Naturvårdsverkets och andra miljöaktivisters krav.

Greta Thunberg vill jag uppmana att sätta på sig glasögonen så de täcker även det andra ögat, för man blir ganska enögd om man inte ser helheten.

Nyheter och Tankar från en man på vischan