Den svenska rennäringen har i allmänhetens medvetande, som en följd av många års ”inskolning” fått en närmast mytisk struktur som en naturens försvarare, där renskötseln sägs stå i harmoni med den orörda och opåverkade naturen i de svenska fjällen. Detta till skillnad från gruvnäring och det jord- och skogsbruk som pågår i och nedanför de fjällnära skogarna, som generellt anses vara miljöskadlig.
Miljöaktivister protesterar så snart något mineralföretag säger sig vilja undersöka huruvida det finns för landet viktiga mineraler vars utvinning skulle kunna komma staten, allmänheten och i förlängningen renskötseln tillgodo.
Ett av de allra senaste exemplen på sådan aktivism är den undersökningsborrning man vill göra i den s.k. Kallakfyndigheten där mätindikationer tyder på en stor och rik mineralisering av järnmalm. Man pekar på den inskränkning i renskötseln och den intrång i ”orörd natur” som detta skulle komma att innebära om brytnings-/undersökningstillstånd skulle ges. Man kan samtidigt notera att en sådan industrietablering i glesbygdskommunen Jokkmokk skulle innebära ett ick oväsentligt antal arbetstillfällen under ett antal år, att industriytan som skulle upptas/undandras från rennäring skulle handla om några enstaka kvadratkilometer (av de totalt ca 100.000 kvadratkilometer som ingår i Norrbottens län) inklusive vattenreningsdammar. Däertill skulle med all säkerhet nödvändig infrastruktur för såväl icke renskötande som renskötande och annan fastboende befolkning kunna upprätthållas.
Samtidigt pågår då den ”hotade” renskötseln. Denna näring som om den skulle utövas av icke samisk befolkning, omgående skulle bli tvungen att gå i konkurs eftersom de intäkter som totalt genereras av denna näring är mindre än 100 miljoner kr/år medan statliga bidrag och stöd årligen utgör det dubbla. Sådan Ebberöds bank tillåts inte av finansiella aktörer eller den svenska staten – för vanliga företagare.
I renskötseln av idag och sedan ett snart halvsekel tillbaks, har olika sorters terrängfordon återkommande använts av renskötare. I början av 1960-talet kom den moderna snöskotern till allmänt utnyttjande bland såväl fastboende som samiska befolkningen. Så småningom reglerades rätten att färdas i terrängen pss att man inte fritt får framföra skotern i terrängen, med undantag för samerna som man anser har snöskotern som ett arbetsredskap. I början på 2000-talet sågs de s.k. fyrhjulingarna göra sin entre såväl för fritidsbruk, i skogsbruk och i renskötsel. För nyttjande nedanför odlingsgränsen finns numera strikta regler för när, var och hur man får nyttja detta fordon. För samebefolkningen gjordes samma undantag som för snöskotern, vilket även omfattas av polis och myndighetspersonal som gör tillsyn etc. Så därav följer att om man ska titta på markskador i fjällterräng så kan man på goda grunder konstatera att det absoluta huvudansvaret för sådant kommer som en följd av samernas aktiviteter. I tillägg till olika terrängfordon använder man sig i renskötseln även av helikopter för samling och förflyttning av renar/renhjordar. Som bekant använder denna kategori av fordon enbart fossila bränslen.
Miljöaktivisten Greta Thunberg brukar tämligen ofta hänvisa till vad ”forskningen visar” och har visat sitt stöd när det gäller att protestera mot etablering av gruva i Kallakområdet. Om vi då går till vad forskningen säger ifråga om renskötselns (och för all del även enstaka polisutryckningars) påverkan på fjällnaturen – den påstått och önskade orördheten, så säger forskningen i en studie följande;
Skador på mark och vegetation i de svenska fjällen till följd av barmarkskörning.
I fältinventeringen fann vi enstaka körspår i eller i närheten av 8 av de 28 undersökta rutorna i fjällen och det fjällnära området, stratum 10 i NILS-programmet, alltså i närmare en tredjedel av områdena.
Vid flygbildstolkning av två inventerade områden i en större ruta om 5 x 5 km registrerade vi många linjära element som korsar terrängen, lättast var de att upptäcka i myrmark och i gles skog. Uppe på kalfjället (en liten del av det ena området) förekommer några spår, men de var svårare att följa. Vi har haft hjälp vid flygbildstolkningen av de spår som fotograferats och koordinatsatts av fältpersonalen inom NILS-programmet, såväl som av de erfarenheter vi fick från Gotland, där vi fann spår av terrängbil/traktor och av 2-hjuliga motorcyklar.
Av de svar som inkommit på enkäterna kan konstateras att det är svårt att få en överblick av läget genom att följa antalet sökta dispenser, eftersom de givna dispenserna kan gälla en eller flera personer samt ett eller flera fordon. De få anmälningar om olovlig körning som gjorts var några från Norrbotten och dessa gällde körning på snötäckt mark. Vi har i enkätstudien inte fått fram något entydigt mönster i omfattningen av körspår, annat än att de förekommer över större delen av fjällkedjan. Av de observerade körspåren överväger 4-hjuliga motorcyklar som fordonstyp och spåren förekommer över hela fjällkedjan. I många fall angavs det att dräneringsdiken har bildats i spåren utmed sluttningar och på många håll upplevs skadorna som stora och i några fall även över utbredda områden. Läkning av rivskador har rapporterats på några håll. Myrar återfår vegetation relativt snabbt, men på andra ställen kan det ta upp till 40 år att laga markaskadorna. Några svar har rapporterat partiell läkning, men att kompaktionen av marken gör att spåren syns tydligt ändå.
Allard, Anna
Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
Löfgren, Per
Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
Sundquist, Sture
Utförare miljöövervakning, Universitet, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, skoglig resurshållning.
Slutsatser jag drar – krav jag ställer som medborgare:
Om man på den samiska sidan anser sig vara och även fortsättningsvis vill vara ett folk som lever i harmoni med naturen och har ambitionen att ”lämna efter sig en natur i samma goda skick som då man tog den i anspråk” så måste man snarast upphöra med allt nyttjande av varje form av terränggående fordon och motordrivna flygfarkoster i sin renskötsel. En återgång till fotvandring under barmarkstid och flyttningen till sommarbetesområdena och tillbaks till fjällterräng på vårvintern måste då ske med renrajd och skidor som färdmedel under snötid. Känns som ett måste i sammanhanget, om man ska de facto kunna bedriva en miljövänlig renskötsel, som uppfyller såväl Gretas som Naturvårdsverkets och andra miljöaktivisters krav.
Greta Thunberg vill jag uppmana att sätta på sig glasögonen så de täcker även det andra ögat, för man blir ganska enögd om man inte ser helheten.
