Tage Danielsson – 1900-talets kanske förnämste svenske humanist och en stor tänkare, har lämnat efter sig många odödliga repliker (på modern nysvenska kallas de för ”one-liners”) väl värda att citera. Jag återkommer med detta i slutet av betraktelsen för idag.

När man läser ett här i omgivningen tidigare okänt, numera (känns det som) ganska ökänt ”sällskaps” utfall och rent löjliga anklagelser mot och  påståenden om, enskilda människor och en annan förening och dess företrädare,  så tar man sig för pannan.             -Saknar de verklighetsförankring eller…?  -Vari består orsaken till all denna hätskhet, denna galla som de gång på gång spyr ut över andra? -Samma högljudda galande igen och igen och samma ovilja/oförmåga att sakligt underbygga sina påståenden och uttalanden. Den vanliga frasen låter ungefär som så; Det skulle vara oss fjärran att….-  och vi kan visa detta…. så nu får ni sluta ställa frågor.

Det är bara det att deras löften om att ”visa oss”, bevisa att frågeställare och tvivlare har fel, inte förlöses genom att fakta förelägges oss frågande. Vi ska istället nöja oss med att tro på dem och deras utsagor!

Som jag sagt tidigare i min blogg så är min avsikt med bloggen att filosofera kring livet,  att spegla skeenden och händelser, helst av positiv karaktär, från Vitåbygden.  Jag har riktat frågor kring påståenden och företeelser som florerar här, ibland med lite spetsig udd. Men, menar jag, det vore mig främmande att kalla andra människor för tjuvar eller bedragare och samtidigt utse mig själv till domstol utan att samtidigt förete bevis på detta.

Min ambition är att ställa de där spetsiga frågorna. Speciellt intressant blir det att ställa frågor när, som det timat det senaste halvåret, en sammanslutning av människor som högt och ljudligt galat om sin öppenhet, sin demokrati och sin laglydighet, först inte ville presentera vilka de var (så mycket för öppenheten). Efter några månaders brevlådebombande med anklagelseskrifter från dem framkom till slut vilka dessa personer var (de startade en förening och valde en styrelse och tvangs därmed att visa sina företrädare).

När jag sedan ställde frågor kring den gemensamhetsjakt inom Vitå jaktreservat de kallat  till och där ”medlemmar” i deras sällskap (utan urskiljning bjöds in att delta) så kallades jag ylande språkrör för Vitå Jaktvårdsförening (där jag är medlem liksom jag är medlem i flera andra föreningar). Såvitt jag har förstått det rätt, så är det första gången som ett jaktsällskap bjuder in utomstående till en jakt under förutsättningar som reser ett antal frågor kring den såväl etiska aspekten av denna jakt, som om det verkligen handlade om laglig jakt. På mina frågor kring detta bemöttes jag med okvädningsord, påståenden om att jag kommenderade fram svar a la Nordkorea mm mm.  För mig låter en sådan dimridåspridning från deras sida som om de har något att dölja, som inte tål att synas. Om de hade haft en ren byk så hade de utan att blinka kunnat svara på mina enkla frågor och rätat ut mina funderingar kring den eventuella olagligheten i jakten. Istället alla dessa undanflykter.

Likt det troskyldiga barnet som såg Kejsarens nakenhet inväntar jag kommande samling/möte där jag är övertygad om att deras nakenhet skall uppenbaras för alla. Ser således fram emot stundande tillfällen då Vitå Jaktsällskaps påståenden kommer att synas och där de tvingas lägga korten som de dolt så frenetiskt på bordet. Min tanke är att när de synas, så kommer det att visa sig att de sitter med par i femmor och knekt på topp, inte någon kåk eller fyrtal som de försöker få oss att tro att de har.

Nu till Tage Danielsson; ”Strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor. Ack ändå illusionen brast, för rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast”.