Kategoriarkiv: Filosofi, Etik och Samhälle

På denna sida förekommer mina tankar och funderingar kring större och mindre händelser och skeenden

Regn- och snöslask betyder salt på E4an

Det stör mig att alla vi som följer lagen och har bra dubbade vinterdäck ska behöva se våra bilar bli grådaskiga av allt salt som Svedavia (Vägverket) vräker ut på E4an. Om det vore så att vi inte hade lagstiftning om dubbdäck under vinterväglag, skulle jag kanske kunna förstå logiken i saltningen. Men, när det sker, som jag och många uppfattar det, enbart för att utländska långtradare med blankslitna däck och chaufförer som saknar vinterkörningserfarenhet, ska kunna framföra sina trafikfarliga ekipage – ja då blir min logik ställd.

Under vintern har utländska tradare, trots saltningen, flockats som tussilago i vägdikena. Då frågar man sig om det inte vore dags att använda lagstiftning och kontrollapparat till att undersöka utländska långtradares trafiksäkerhet. Inte nog med att de i många fall framförs av utländska, ofta polska, chaufförer som ofta saknar erfarenhet av vinterkörning och för en långt billigare kostnad uttröttade kör genom Sverige, man har dessutom alltför ofta undermålig trafiksäkerhet på fordonen.

Så man skulle kunna säga att Svedavia med sitt agerande bidrar till att svenska speditörer slås ut av oseriösa utländska, genom allt detta vägsalt som vräks ut på E4an.

För mig som kemist blir det ännu mer obegripligt med vägsalt, för om man verkligen vill åstadkomma korrosion (rost) så ska man blanda salt i vatten. Dessutom fungerar salt rent tekniskt väldigt dåligt vid temperaturer lägre än ca 5 minusgrader, dvs vanlig vintertemperatur. När man då saltar förmår inte saltet smälta snön/isen utan det blir en sörja som påminner om smör i konsistensen och som försämrar trafiksäkerheten.

Så vi laglydiga bilpendlare får se fordonsvärden i miljardskalan bokstavligen korrodera bort och samtidigt tvingas vi använda och spola ut, miljontals liter kemikalier/spolarvätska för att upprätthålla trafiksäker sikt. Dessa kemikalier i kombination med saltvattnet, kan man lugnt anta också har en negativ effekt på grundvatten och odlingsfält i närheten av E4an.

Och allt detta tvingas vi göra för att Svedavia ska hålla snöfria vägar för utländska åkare!?

Illusionen som brast

Hasse&Tage travesterade vid ett tillfälle den kända dikten ”att strunt är strunt….” .

De skrev att ”strunt är strunt och snus är snus om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” sedan tillade de ”men ändå illusionen brast för rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast”. Så kändes det när Luleå Hockey bringades i fritt fall,  dessa törniga rosor som skulle ge motståndarna AIK en avrivning som skulle heta duga.

Säsongen är slut för Luleå Hockey, hela Norrbottens stolthet – eller var det spottkopp? För när de vann grundserien så sades det från man till man att nu jäv…r skulle det bli som 1996 när LHF senast vann Elitserien och guldyran inte visste några gränser. Men, återigen för jag vet inte vilken gång i ordningen när det gäller svenska idrottslag, så hade man glömt ladda om. Krutet som räckt hela grundserien hade legat och blivit vått. När LHF skulle explodera i en målkaskad blev det mest sargskådning ute i en av motståndarens hörnor – suck. Allt medan motståndaren, Solna AIK, ett ”soplag” från ”fjollträsk” visade Luleås småpojkar var skåpet skulle stå.

Jaja, det blir snart en ny säsong med nya spekulationer och glädjeämnen och bedrövelser.  Ett förslag från en som spelat pojk- och ungdomshockey i min barndoms Kiruna med hela Torontos ”BJ” dvs Börje Salming. Glöm den snö som föll ifjol, se framåt mot nästa säsong och skapa det bästa laget som går att köpa för de resurser som man förfogar över i Luleå Hockey.

Jag vet att det för en Kirunabo är som att svära i kyrkan när man önskar att Luleå Hockey återigen ska lyckas med bedriften att skapa en Elitserievinnare.

Men, vi är inte fler än strax under 250.000 innevånare här i Norrbotten, på en yta om 98.900 km2 dvs 1/4 av Sveriges yta. Det innebär ca 2,5 innevånare/km2. Enligt EUs definition betyder det ”nätt och jämt bebott område”. Om jag minns rätt så klassas ett landområde med mindre än 2 innevånare/km2 som obebott område!

Kontentan av det hela? Jo, om man istället för att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål, strider inbördes, så blir vi i slutändan inte fler eller starkare utan då riskerar vi istället snart att falla under EUs klassificering ”obebott område”.

Min övertygelse är att man ska kraftsamla kring den grupp eller det lag som har största chansen att bli en stor vinnare. På samma sätt tror jag det är på hemmaplan. Man blir ingen matchvinnare genom att sprida osakligheter och så tvedräkt oavsett om det gäller hockey eller andra gemensamma aktiviteter i en by. I hockeyn pekar domaren på utvisningsbåset när man gjort sig skyldig till ett regelbrott och i de allra flesta fall åker syndaren ut utan vidare diskussion och sitter av sitt straff, för att kunna återkomma och bidra i laget efter strafftidens utgång. Ett faktum vi alla bör ta till oss, istället för att anse att det är domarens fel att man blivit utvisad för ett regelbrott man begått.

Norrsken över Vitå

Ibland bjuder himlen på spektakulära skådespel – så var det ikväll. Strax över horisonten svävar det strävsamma paret Venus och Jupiter, med Venus (kärlekens gudinna) ovanför Jupiter (himlens gud och härskare över åska mm).

Trots att Jupiter är en jätteplanet (största planeten i vårt solsystem) så lyser den skenbart svagare än Venus, främst beroende på att Venus är så mycket närmare oss.

Under någon tid har vi kunnat se dessa två planet skenbart nära varandra, men nu är de långsamt på väg ifrån varandra från jorden sett.

Ikväll, som grädde på moset, fick vi uppleva hur solstormar uppenbarade sig på himlen som intensiva norrskensband och -slöjor. Det är inte så ofta man ser såväl den gröna färgen som den mer sparsamt förekommande rödrosa – så var det ikväll.

För alla er som inte hade ögonen mot himlen – här kommer en bild där jag lyckades fånga detta fantastiska skådespel.


Till vänster ser du precis i trädtopparna Jupiter och ovanför den Venus.

 

Är du sjuk?

Man kan med rätta fråga sig om inte det topptunga norrbottniska landstinget, med förstetuppen i topp, skjutit sig mer än vanligt i foten. Jag menar, här kommer LKAB och säger att vi ser det som nödvändigt att det finns en akutkirurgi i Kiruna, vår största verksamhetsort, och vi är beredda att betala kostnaderna för en sådan.

Hörde ni jublet från Landstingshuset? Nä just det, Kent Ögrens kompis, det v-märkta landstingsrådet, klev fram och uttryckte bara negativismer över LKABs generositet. Hon menar väl att ”vi ska inte vara beroende av företag för att driva allmän vård”. Hennes partikollega boendes i Kiruna uttryckte inte samma negativa inställning utan pekade på att LKAB är statsägt och levererar varje år ett antal miljarder till statskassan. Om några miljoner av dessa öronmärks och används för att säkra akutvården för Kiruna-borna så vore det väl ändå en Gudi behaglig gärning istället för att akutvården och i förlängningen hela sjukhuset läggs ner i Kiruna.

Själv tycker jag att de neddragningar som Landstinget ska göra, nödvändiga enligt egen utsago, skulle börja med att reducera antalet Landstingsråd. En landsända med mindre än 250.000 innevånare kan väl rimligen inte behöva två Landstingsråd!? Och, då har jag inte räknat det stora antalet landstingsledamöter där de flesta verkar vara både döva och stumma, de trycker snällt precis som klanens överhuvud Ögren säger till dem att göra. Behöver vi verkligen en massa nickedockor i detta parlament? Om de inte gör som Ögren & Co bestämmer, så utesluts de från vidare deltagande i partigruppens/klanens inre arbete – kallas det för demokrati? Vi har sett hur det går för några rakryggade och modiga ledamöter som fronderat mot sina partier och framfört sina väljares åsikt i olika frågor. Detta är ju demokratins grundval,  att föra fram den vilja som de som valt dem tyckar att de ska framföra.

För någon tid sedan valsade tvättsåporna i media, där landstingsråden lade sig i upphandlingsarbetet vilket i förlängningen ledde till att det betalades ut mer i skadestånd från Landstinget än vad eventuella besparingar skulle ha gett. Jag är övertygad om att det finns många fler, ännu okända, exempel på maktmissbruk och feltänk i Landstinget.

På TV visade de i helgen den avslutande grenen på inomhus-VM, 4×400 m stafett. Här i Norrbotten lever vi varje dag med en stafett där nya läkaransikten möter de sjuka i en pågående stafett, eftersom Landstinget i grunden misslyckats med att skapa ett bra arbetsklimat för våra specialister. Där borde Landstinget lägga ner sina resurser -att skapa förhållanden som innebär att vi kan slippa stafettläkare (till dubbelt så stora kostnader för Landstinget som motsvarande ordinarie läkare kostar).

Så för att svara på rubriken ”Är du sjuk?” så är svaret nej, för så sjuk som hela den norrbottniska sjukvårdspolitiken är , så sjuk blir inte många människor.

Om rätt och rättigheter

Ett inslag på radions P1 häromdagen fångade min uppmärksamhet. Man pratade om en utredning kring ”Allemansrätten” som hade kommit. Denna ”Allemansrätt” är en rätt som jag i hela mitt liv tagit för given och nyttjat, vid skogspromenader, för korvgrillningsutflykter och exempelvis bärplockning.

I USA, där jag bott, möts man överallt av skyltar som informerar en om att man är på annans mark och det får man inte utan markägarens tillstånd.  ”You are trespassing” eller ”Private property keep out” var exempel på sådana skyltar. Jag förstod då vilken unik och fantastisk möjlighet/rättighet vi har här i Sverige. Men, som med alla rätter och rättigheter så krävs det att de nyttjas med förstånd och respekt.

Inom LRF driver man just nu frågan kring hur man ska forma den ganska luddigt utformade ”Allemansrätten” så att kommersiellt utnyttjande av annans mark inte ska kunna ske utan markägarens tillstånd. Man kan tycka olika saker, och det gör man, i denna fråga.  Kärnpunkten för mig med att diskussionen nu uppkommit är att rätten överutnyttjas av vissa personer och företag. Detta utan att markägaren kan göra något åt det.

Vad menar jag då? Jo, en rätt oavsett vad den avser kan bara hållas intakt om den nyttjas sparsamt och med eftertanke. När man driver bärplockningsföretag på annans mark menar jag att man gått över denna gräns och alla vi som plockar för vårt eget behov riskerar stängas ute från denna rätt. Man skulle kunna dra parallellen att du har en maskinhall med utrustning som du upplåter för folk att komma och laga sina fordon i. Om du efter ett tag finner att några av nyttjarna har börjat laga bilar åt andra, ta betalt för detta och du som hall- och utrustningsägare inte får någon ersättning för detta. Då skulle du ganska snart dra öronen åt dig och stänga din hall för andra att nyttja, eller åtminstone för de som använt hallen för kommersiella ändamål.

Fler exempel, ta exempelvis ”strejkrätten”, en annan rätt som förutsätter att man nyttjar detta ”vapen” med eftertanke och förstånd. Om alla fackföreningar skulle nyttja strejkrätten vid varje återkommande förhandling skulle den andra parten snart ledsna och söka vidta åtgärder för att begränsa denna rätt.

Såvitt jag kan förstå fungerar det med rätter och rättigheter så, snart sagt oavsett vad rätten avser,  att tillgången till den förutsätter ett sparsamt och förståndigt nyttjande.

Om man lämnar filosofin och går till livet och omständigheterna i vår egen lilla by, så vet många att det sedan en tid föreligger en konflikt i jaktfrågor, mer specifikt älgjaktfrågor. En av grunderna för denna konflikt utgörs av ett antal människor som hävdade ståndpunkten att det nu avskaffade Viltvårdsområdet skulle vara kvar, för då hade man rätten att överklaga beslut som fattas inom VVOt till Länsstyrelsen och dess jurister. Även där menar jag måste en sådan rätt nyttjas med sans och förstånd och inte som ett forum för missnöje när ett beslut gått någon emot. Tyvärr har samma personer som ville hävda VVOts kvarblivande på grunden att de vill behålla överklagningsrätten varit de som flitigt överklagat beslut som gått dem emot och när gemensamt fattade regler, sådana som de själva varit del i tillkomsten i eller dessförinnan inte ifrågasatt, drabbat dem för någon förseelse de gjort.

Effekten idag är att vi ser ett avskaffat VVO eftersom de som utgör basen för dess befintlighet, markägarna, ledsnat på alla dessa ifrågasättanden, ledsnat på att man använder överklagningsrätten vid alla de tillfällen som ett beslut gått dessa personer emot. Det är min starka övertygelse att om de personer som begått fel, enligt det regelverk man själv varit delaktig i tillkomsten av, istället för att överklaga och ifrågasätta skulle tagit av sig kepsen och tagit straffet/påföljden som en ”man” så hade såväl VVOt som den gemensamma jakten alltjämt funnits, till gagn för alla byns jägare.

Idag ser jag istället framför mig en fortsatt strid, en strid där alla är förlorare oavsett ens markägarstatus. På samma sätt befarar jag att det kommer att ske med allemansrätten, att den kommer att begränsas och skapa många strider, på grund av att ett fåtal personer/företag missbrukat och alltjämt missbrukar denna rätt. Och, de stora förlorarna är du och jag som inte missbrukat eller överutnyttjat rätten/rättigheten – ironiskt va!?