I mitt fall utgör min hemsida, min blogg, en plats där jag mer eller mindre kontinuerligt reflekterar över händelser och företeelser i min omgivning. Utan att överdriva får man väl klart konstatera att Vitå Jaktsällskap (VJS) genom sitt sätt att agera och argumentera skapat underlag för många av mina kåserier och funderingar hur folk egentligen tänker och agerar.

På den officiella sidan för Vitå Jaktsällskap (VJS) sysslar de, menar jag, med politik, som ville de vinna röster inför ett val. För mig innebär hemsidan hos ett sällskap av denna karaktären att man på hemsidan/startsidan allra först berättar om vem man är, vad man har som målsättning och hur man vill uppnå detta. Så är icke fallet på VJS hemsida, där möts man av de senaste utfallen och infallen antingen på medlemmarna i Vitå Jaktvårdsförening eller på undertecknad.

Därtill har man en retorik som vore det hämtat från ett torgmöte för…  Någon eftertanke eller självkritik över handlingar och påståenden om andra saknas snart sagt helt och hållet. När man dessutom väljer att rycka ut enstaka ord/bilder i ett bildspråk ur sitt sammanhang som någon annan (jag) framför, så beror det såvitt jag kan förstå antingen på ett behov av att inte vilja förstå eller behovet av att utmåla den andra parten som den farliga, den med makten, den som inte vill lyssna.

Ta det här med mina tankar kring hur man skulle kunna nå koncensus som möjliggör en sjöfågeljakt till sensommaren.

Läs den positiva kommentar, den utsträckta handen, som framfördes av Bernt i Vitå Jaktvårdsförening på min blogg om att bilda en gemensam kommitte för att förhoppningsvis nå fram till en lösning. Lyft sedan luren eller sätt er på cykeln eller i bilen och kontakta denne och ordf Uno för att påbörja en dialog.

Jag är övertygad om att detta är ett bra sätt att hantera frågan. Att skriva blogginlägg på VJS hemsida för att demonstrera hur beredda man är att få till stånd sjöfågeljakt, utan att ta direktkontakt med de man vill förhandla med,  tror jag inte är en fruktbar framkomlig väg. Inte heller tror jag att det gynnar någon att lägga ut de två förslag som tillställdes byastämman och som man aldrig röstade om, eftersom det krävs koncensus för att ett förslag ska vinna gehör hos stämman. Detta tenderar bara att skapa undran hos Vitå Jaktvårdsförening om det ärliga uppsåtet för att nå en lösning.

Små bröder brukar skynda sig att framföra sina argument för mamma, med andemeningen att hon ska ta storebror i hampan så lillebror får som han vill.

En information; I detta fall finns ingen mammas kjolar att gömma sig bakom, ingen annan som kan hjälpa er. Ni måste själva sträcka ut handen, framföra era argument och vara beredda att aktivt jobba för en lösning – Och, den kommer knappast att finnas på ”torget” utan snarare arbetas fram under gemensamt ansvar mellan representanter för VJS och VJF.

Lycka till

Jag läste på anslagstavlan att;

Vitå Jaktvårdsförening inbjuder markägare, arrendatorer, jägare som bor i byn samt alla övriga intresserade Vitåbor

Tema: En grillkväll

Plats: badplatsen (vid landsvägsbron över Vitån).

Tid:  Fredag den 15 juni med start kl 18.

Man bjuder på hamburgare, kaffe/läsk med godbit till.

Festen har inget annat tema än att föra oss Vitåbor tillsammans för en gemytlig kväll vid grillelden. Underhållningen sägs deltagarna få stå för själva. Tanken är att umgås, äta hamburgare och ta en fika.

Gör som jag gå/åk/cykla dit och umgås under otvungna former. Kanske har du någon fundering som rör föreningen och byn – något du kan snacka med de andra deltagarna om eller så vill du bara umgås och njuta av en förhoppningsvis trivsam kväll.

Vid osäkert väder manar man oss att ta med varma kläder och/eller paraply.

Igår var årets byastämma för Vitå – en sedan länge emotsedd och för en del inte med glädje emotsedd tillställning.  Vitås byamän och kvinnor kallades till årsstämma.

Förutom de sedvanliga stämmopunkterna med kallelses godkännande, fastställande av ekonomisk rapport o dyl, så stod som sista punkt på dagordningen ” Jakt på byns marker (och vatten)”.

Inför mötet fanns det två förslag, ett från Vitå Jaktvårdsförening som inom sig har ca 2/3 av marken från det forna Vitå Viltvårdsområde och Vitå Jaktsällskap som har mindre än 20% av forna VVOts markområden.

Byaåldermannen konstaterade efter att ha rådgjort med båda föreningarnas ordföranden att det inte fanns möjlighet att idag nå koncensus för ett beslut, vilket krävs enligt ordningen för byastämman för att stadfästa ett beslut. Till några stridstuppars besvikelse blev det sålunda ingen omröstning och i konsekvens därmed att ingen får jaga på byns vatten eller mark. Det vill säga ingen sjöfågeljakt, som väl är det främsta som marken och vattnet används till.

Jag sörjer med byns unga jägare som primärt är intresserade av sjöfågeljakt. Som jag ser det så verkar det vara de som är älgjägare som formar den ”debatt” som pågått en tid.

Samtidigt, så upplever många, inklusive undertecknad, den senaste ”gemensamhetsjakten ” på bäver bl.a inom ”reservatet” som den senaste i raden av provokationer från Vitå Jaktsällskaps sida. Detta tillsammans med namn- och ålderslappar som lagts ut för att ”understryka” att Vitå Jaktvårdsförening består av en hoper motsträviga gubbar i 70-årsåldern, underförstått att man därmed inte borde behöva bry sig om deras synpunkter. De som gör detta hävdar därmed en syn på ålder som inte står i överensstämmelse med kulturer som funnits och som blomstrade när man i Skandinavien alltjämt gick omkring i djurhudar. En yttring som ser visdom som ett problem känns för mig ganska främmande. Min övertygelse är att de som springer med namnlappar är samma anonyma personer som tidigare hävdade ”öppenhet” och ”demokrati” och sedan i handling visade att de inte förstått meningen av dessa ord. Känns som om de utgör en rest av en”stenålderskultur”?

Nåväl, min enda synpunkt visavis den ”åldersmatrikel”, som bl.a lagts ut på någon/några av Råneås affärer, är att det är då fan att man inte fanns med i denna förteckning, liksom en del jägare som är alltifrån 16-60 år och som ingår i Vitå Jaktvårdsförening.

Vitå Jaktvårdsförening har i sina stadgar fastlagt att markägare, arrendatorer som uppfyller samma krav som under VVOt samt fast boende i Vitå ska kunna lösa jaktlicens på föreningens område. Jag förutsätter att i detta ingår inga personer som är med i Vitå Jaktsällskap, i och med att deras medlemmar valt ett annat föreningsalternativ som innebär jakt på sällskapets marker..

Hur kan man då gå vidare, nå koncensus, för att möjliggöra en sjöfågeljakt på byns vatten för byns unga jägare?

Jag tror/är övertygad om att från Vitå Jaktsällskaps sida måste man;

1) förstå att begreppet ”demokrati” betyder att en majoritet bestämmer över en minoritet – surt men sant.

2) släppa kravet på att få administrera jaktlicens för sjöfågeljakten på byns vatten, liksom kraven på del av byns mark för älgjakt.

3) bejaka att endast kategorierna ”markägare i Vitå”, ”arrendatorer med giltligt arrende för 50 ha Vitåmark” samt ”fast boende i Vitå”, ska få jaga.

4) i den mån byns marker går att använda för sjöfågeljakt får de användas, sålunda ingen del av marken för älgjakt

Min övertygelse i denna fråga baserar sig på de samtal jag haft med olika personer i Vitå Jaktvårdsförening, som säger att naturligtvis finns inom föreningen inga ambitioner att stänga ute folk från sjöfågeljakt.

Jag har även pratat med några av sällskapets unga jägare och de facto uppmanat dem att kräva att stridstupparna inom Vitå Jaktsällskap ska kliva tillbaks, tagga ner sin stridsiver i den här frågan, och hörsamma de ungas vilja. Detta gjorde jag när jag såg hur de slokade efter byastämmans utgång.

Dessutom, om föreningarna når koncensus efter att ha talat med varandra så kan ett nytt byastämmobeslut i denna fråga tas med mycket kort varsel.

Så, min appell till alla de som söker strid istället för fredlig samvaro, som vill höras och synas är ”HÅLL KÄFT”, tagga ner och ”lägg av med  att uppträda som PR-konsulter för varumärket Lacoste” (en alligator med stor käft, små öron och liten hjärna). Min uppmaning tar i första hand sikte på ”sällskapets” tongivande personer, men avser, i den mån det finns sådana, även personer inom Jaktvårdsföreningen.

Visa att ni är män/kvinnor som kan ta bra beslut och sedan efterleva dessa i konsekvens och handling.  Så behöver vi inte se slokande unga jägarkillar och -kvinnor i vår by.

Tage Danielsson – 1900-talets kanske förnämste svenske humanist och en stor tänkare, har lämnat efter sig många odödliga repliker (på modern nysvenska kallas de för ”one-liners”) väl värda att citera. Jag återkommer med detta i slutet av betraktelsen för idag.

När man läser ett här i omgivningen tidigare okänt, numera (känns det som) ganska ökänt ”sällskaps” utfall och rent löjliga anklagelser mot och  påståenden om, enskilda människor och en annan förening och dess företrädare,  så tar man sig för pannan.             -Saknar de verklighetsförankring eller…?  -Vari består orsaken till all denna hätskhet, denna galla som de gång på gång spyr ut över andra? -Samma högljudda galande igen och igen och samma ovilja/oförmåga att sakligt underbygga sina påståenden och uttalanden. Den vanliga frasen låter ungefär som så; Det skulle vara oss fjärran att….-  och vi kan visa detta…. så nu får ni sluta ställa frågor.

Det är bara det att deras löften om att ”visa oss”, bevisa att frågeställare och tvivlare har fel, inte förlöses genom att fakta förelägges oss frågande. Vi ska istället nöja oss med att tro på dem och deras utsagor!

Som jag sagt tidigare i min blogg så är min avsikt med bloggen att filosofera kring livet,  att spegla skeenden och händelser, helst av positiv karaktär, från Vitåbygden.  Jag har riktat frågor kring påståenden och företeelser som florerar här, ibland med lite spetsig udd. Men, menar jag, det vore mig främmande att kalla andra människor för tjuvar eller bedragare och samtidigt utse mig själv till domstol utan att samtidigt förete bevis på detta.

Min ambition är att ställa de där spetsiga frågorna. Speciellt intressant blir det att ställa frågor när, som det timat det senaste halvåret, en sammanslutning av människor som högt och ljudligt galat om sin öppenhet, sin demokrati och sin laglydighet, först inte ville presentera vilka de var (så mycket för öppenheten). Efter några månaders brevlådebombande med anklagelseskrifter från dem framkom till slut vilka dessa personer var (de startade en förening och valde en styrelse och tvangs därmed att visa sina företrädare).

När jag sedan ställde frågor kring den gemensamhetsjakt inom Vitå jaktreservat de kallat  till och där ”medlemmar” i deras sällskap (utan urskiljning bjöds in att delta) så kallades jag ylande språkrör för Vitå Jaktvårdsförening (där jag är medlem liksom jag är medlem i flera andra föreningar). Såvitt jag har förstått det rätt, så är det första gången som ett jaktsällskap bjuder in utomstående till en jakt under förutsättningar som reser ett antal frågor kring den såväl etiska aspekten av denna jakt, som om det verkligen handlade om laglig jakt. På mina frågor kring detta bemöttes jag med okvädningsord, påståenden om att jag kommenderade fram svar a la Nordkorea mm mm.  För mig låter en sådan dimridåspridning från deras sida som om de har något att dölja, som inte tål att synas. Om de hade haft en ren byk så hade de utan att blinka kunnat svara på mina enkla frågor och rätat ut mina funderingar kring den eventuella olagligheten i jakten. Istället alla dessa undanflykter.

Likt det troskyldiga barnet som såg Kejsarens nakenhet inväntar jag kommande samling/möte där jag är övertygad om att deras nakenhet skall uppenbaras för alla. Ser således fram emot stundande tillfällen då Vitå Jaktsällskaps påståenden kommer att synas och där de tvingas lägga korten som de dolt så frenetiskt på bordet. Min tanke är att när de synas, så kommer det att visa sig att de sitter med par i femmor och knekt på topp, inte någon kåk eller fyrtal som de försöker få oss att tro att de har.

Nu till Tage Danielsson; ”Strunt är strunt och snus är snus, om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor. Ack ändå illusionen brast, för rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast”.