Lyssnar på barnradion historien om Nelson Mandela, som satt fängslad 27 år på Robbin Island utanför Kapstaden i en cell som precis räckte så han kunde sträcka ut sig på golvet.

Då hade vi en statsminister och politisk visionär, som inte skrapade med foten inför despoter, demokraturer, diktatorer eller en stormakt som USA. Efter nyårsbombningarna av Hanoi kallade han detta vid sitt rätta namn, terrorbombningar – och han jämförde denna handling med tidigare illdåd mot mänskligheten, som bl.a. bombningen av Guernica i Spanska inbördeskriget. Han krävde i ett annat direkt tal riktat till den Sydafrikanska regeringen att de skulle frige Nelson Mandela, att de skulle avskaffa apartheid. I ett överraskande tal medelade de Klerk, sydafrikas premiärminister, att apartheid skulle avskaffas och Mandela släppas fri. Upplösningen blev, till skillnad mot vad många trodde en försoningskommision, där de som ångrade sitt deltagande i apartheid inte fängslades. Att sedan Mandela efterföljdes av sedvanliga maktfullkomliga och korrupta ledare är en ann an historia.

Det var då det,  under 1900-talets sista decennier.

Nu år 2023 ser vi i direktsändningar efter direktsändningar hur Putin  och hans ryska armé i den ryska demokraturen, i sin ”specialoperation” dvs i sitt anfallskrig på den unga demokratin Ukraina, dagligen terrorbombar Ukrainska sjukhus, dagis, skolor allt i avsikt att ingjuta skräck i civilbefolkningen i detta land. Här i Sverige (och även till min förvåning i Finland) springer hela ”politikeliten” så snabbt de bara kan och åtföljda av den okritiskt rapporterande mediaapparaten mot NATO-dörren och ropar ”släpp in oss”, sedan Putin hotat världssamfundet i allmänna ordalag och rynkat på ögonbrynen när Finland och Sveriges NATO-ansökan kommit på tal. För Finland, som hållit en låg politisk profil vad gäller kritik av enskilda NATO-länder, öppnas NATO-dörren välkomnande. Till Sverige säger alla utom 2 regeringschefer i NATO ”jaaa!!! kom in”. De två landsföreträdare som inte säger det lever och verkar i (korrupta) kulturer där man är van vid att få något konkret (politiska eftergifter, ekonomisk vinning etc), för att göra en åtgärd. Sverige uppfattas som irriterande, ungefär som en vagel i ögat, för dessa makthavare eftersom Sverige till skillnad, mot dessa länder, hyllar/hyllat principen och värdet av yttrandefrihet som en demokratis ryggrad. Dessa landsföreträdare avskyr, förstår inte vikten av och bekämpar aktivt, likt Putin i Ryssland, yttrandefrihet i sina egna länder. Detta eftersom sådana friheter kan innebära att folket blir upplysta och därmed, hemska tanke, väljer bort sådana politruker.

I Ryssland har fängelserna fullt upp med att fyllas på av de sedvanliga tjuvarna, mördarna etc liksom alla som andas ett ord om att Ryssland är i krig med Ukraina, en uppenbar verklighet för alla som inte bor i Ryssland. Där råder totalkontrollerade medier, informationskanaler och en för makten lydiga och lyhörda domare och domstolar. 

NATO har i sina stadgar en artikel 5, som liksom de tre musketörerna i Alexander Dumas roman har som devis – ”en för alla – alla för en”.  Samtidigt känner åtminstone inte jag mig säker på att denna artikel skulle bejakas om den verkligen skulle behövas för Sverige. Så utgående från ett sånt resonemang kan man fråga sig om världen blir tryggare med allt större militära koncentrationer som byggs upp. Erfarenheten historiskt är ju trots allt att förr eller senare så vill dessa militära maktcentra ”testa”/visa hur duktiga de är eller gripa makten för att bekämpa fiktiva eller påstådda yttre hot – se bara på USA och Storbrittaniens anfall mot Irak där den Irakiska staten påstods ha tillgång till kärnvapen eller vara på gång att skaffa sig sådana. Att det hela byggde på en lögn hindrade inte de förment goda västmakternas beslut att anfalla, med känt resultat. Envåldshärskaren Saddam Hussein hittades där han gömde sig i en jordhålas och avrättades. Men, inte blev Irak mer säker eller demokratisk som följd av den västliga koalitionens anfallskrig, snarare råder den sedvanliga korruptionen och islamistiska vanorna nu mer än under Husseins styre.

Kommer att tänka på den svenske poeten Esias Tegnérs dikt, som speglar både pågående verklighet och drömmen om ett framtida samhälle.

”Väl formar med svärdet den starke sin värld

väl flyga som örnar hans rykten

Men någon gång brytes det vandrande svärd 

och örnarna fällas i flykten

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort

den dör som en stormvind i öknen bort.

(Esias Tegnér, ”Det eviga”)

Så har Miljöpartiet ropat nu under de senaste decennierna, anförda av faktaresistenta Bolund och kompisen Stenevi. Under deras politiska inflytande har kärnkraftsverk lagts ner, vindkraft fått vind i vingarna, om än de allra flesta (även MP-styrda) kommuner nyttjat sin rätt att neka byggen av sådana parker.

Balansposterna i kraftgenereringen, kärnkraft och vattenkraft, som genom sina ”stora tyngdmassor” styr upp eventuella frekvens- och spänningsvariationer i kraftnäten, blir färre med en fram till nu befintligt kärnkraftsverksmoratorium och fredning (tack och lov) av de sista outbyggda norrländska älvarna.

Samtidigt har Sverige åtagit sig att minska koldioxidutsläppen mer än något annat land, trots att vi står för i storleksordningen en liten del av en procent av utsläppen. Man skulle kunna göra jämförelsen med en rökig danslokal där folk röker vid alla bord, på dansgolvet och i alla utrymmen, låt oss där antaga att du representerar Sverige och låter bli att släppa en fjärt, jämfört med all luftförpestande skit som flödar fritt i lokalerna. Ungefär samma effekt skulle ett nollutsläpp från Sveriges sida innebära för miljön.

Om man dessutom går till officiella källor för att söka uppskatta hur mycket Sverige påverkar koldioxidhalten i luft på vår glob så får man följande resultat;

I Sverige finns 76 miljarder träd högre än två meters höjd. Dessa träd absorberar 21 kg/träd och år av koldioxid som de använder för att växa och utvecklas, således; Summa absorption från skogen är 1596 miljarder kg CO2 per år (=1596 miljoner ton/år)

Samtidigt har vi ett samlat svenskt koldioxidutsläpp om 45,2 miljoner ton  koldioxidekvivalenter (koldioxid + växthusgaser från utsläpp fr exvis kylskåp etc). Detta utsläpp är den farliga vargen, som enligt Miljöpartiet liksom Greta Thunbergs twitter i juni 2018 skulle leda till att världen skulle gå under inom fem år om vi inte skyndsamt åtgärdar utsläppen. Hon har numera tagit bort twitterinlägget, då det nu gått fem år sedan detta lades upp och jordens undergång inte ännu synts till. Miljöpartiet har genom egen förskyllan och politiskt tillkortakommande tappat stor del av det svenska folkets förtroende, vilket visade sig vid det senaste valet.

 Däremot har ju Putins ännu efter ett och ett halvt år pågående ”specialoperation” på Ukraina orsakat mänskligt lidande för många miljoner människor och miljön efter all terrorbombning inneburit och innebär stor negativ klimatpåverkan. Så min uppmaning till Greta är ”sök fram plakatet kompletterat med en skuldutpekning av Ryssland som miljö- och mänsklighetsbov och sätt dig återigen vid Riksdagshuset”  – om du nu menar något med ditt miljöengagemang.

Sammanfattning

Sveriges skogklädda marker absorberar 1596 miljoner ton/år medan det samlade koldioxidutsläppet i Sverige utgör 45 miljoner ton/år !!!

Så hur relevant är det att samtidigt jobba för att ha världens hårdaste miljölagstiftning, när man samtidigt uppenbarligen redan är ett nettoabsorberande land av koldioxid?

Källor:

Naturvårdsverket https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/klimatomstallningen/omraden/klimatet-och-skogen/

Skogsforskning

(https://www.forskning.se/2021/03/26/sta-och-binda-kol-eller-bli-biobransle/

https://treefund.se/hur-mycket-koldioxid-absorberar-ett-trad/

Apropå rubriken: Slogs häromdagen av att alla/snart sagt alla, pratar om den pågående temperaturhöjningen på jorden som en ”klimatkris”, när det i själva verket leder till en situation som kommer vara  minst två grader kallare än det var på Bronsåldern här på klotet, med lite högre halt av växtbefrämjande koldioxid som växterna använder som byggnadsmaterial för tillväxt.

Och, inte fan slogs hela mänskligheten ut under bronsåldern, som klimataktivisterna med Greta i spetsen, hävdar kommer ske om vi får 2 grader varmare medeltemperatur. Dessutom, det är mindre än 200 år sedan senaste mini-istiden, då på ”storsvagåren” på 1860-talet, stor del av Irlands befolkning tvingades söka sig till Amerika för att överleva, liksom ca 25% av den svenska  befolkningen. Istället för istid  skulle man på bronsåldern ha kunnat odla vinrankor här uppe i nuvarande subarktis. Så jag hittade på termen ”Klimatkrisologi” för denna företeelse, känner mig lite ordfyndig.

Över till en av mina;

Tankar såhär i vårtid.

Avsaknaden av klimataktivister som skaffat miljövänligt torrdass till sin bostad på Söder eller i Vasastan i centrala Sthlm, leder mig till slutsatsen att dessa klimatkrisologer sannerligen inte kan tas på allvar. Fram till slutet på 1950-talet var ju snart sagt alla bostäders invånare i bl.a. Vasastan tvungen att uppsöka torrdass på gårdsplanen för att uträtta sina behov – så jag hissar flagg för att se en återställning av torrdassen i Kungliga hufvudstaden.
När dessa aktivister dessutom mha petroleumprodukter limmar fast sig på Europavägarna för att orera sitt mantra om att vi måste återställa Sveriges våtmarker, urholkar de ytterligare sina argument.

En åtgärd som skulle höja trovärdigheten i deras argument vore att dessa förment goda aktivister sätter sig naken en sommardag ute på en norrländsk myr eller varför inte i våtmarkerna i dalälvens nedre delar.

I dessa delar av Sverige, Dalälvens nedre delar,  har ju t.o.m. Naturvårdsverket beslutat tillåta bekämpning av översvämningsmyggans larver.

I min tankevärld utmejslades det beslutet sålunda;

GD för Naturvårdsverket, Björn R, åkte på tjänsteresa i sin bil, glömde att slå på bilens vägvisarprogram och plötsligt på sin tjänsteresa fann han sig vara i nedre dalälvens våtmarker. Som den nyfikne person han var så beslöt han sig för att ”slå en koll” på vad alla bönder och folk i dessa trakter gnäller om i myggfrågan.

Beslutsamt steg han ut ur bilen, tog fem steg, fann sig vara insnärjd i ett moln av översvämningsmygg som hade tänkt sig honom på sitt middagsbord. Fy fan, sa han och retirerade skyndsamt till bilen. ”De var de jävlig..te, att det var så här hemskt hade jag inte en aaaning om”, han ringde avdelningschefen för Naturvårdsverkets Naturavdelning, Claes S, omgående.

”Claes, nu får du tamme fan göra nåt åt myggeländet i nedre Dalälven”, sa han. ”Så här kan det inte få vara, vi måste besluta tillåta att man sanerar – omedelbart”.
Jamen, började Claes säga, men avbröts av Björn med ”inge snack, nu är det dags för åtgärder – se till att det blir beslut innan du far hem från jobbet”.

Man brukar ju säga att ”det var bättre förr” och jag tänker då på och lånar en av de bilder som Lindström, den numera avlidne satirtecknaren, ritade ”.

Vårsommaren är här och jag beter mig som en äkta svensk. Vad menar jag då? Jo, jag fortsätter att mata alla de stackars domherrar, talgoxar, bergfinkar, grönsiskor mfl  som utsvultna anlänt efter en tillvaro under vintern i andra sydligare länder. Med dessa småfåglar, som vi alla vill ha kring oss och glädjas åt under sommaren, följer en tjuvaktig och skurkaktig svans i form av klaner av strykfåglar som skator och kråkor. Lite pliktskyldigt schasar jag bort skatorna och kråkorna när jag kommer ut och ser dem vid fågelborden. Jag gör inga ytterligare, mer kraftfulla åtgärder, mot dessa tjuvar och fridsstörare trots att jag vet att skatorna stjäl de utsvultna småfåglarnas mat, kör bort dem från maten när de sitter och äter och att skatorna och kråkorna senare under sommaren kommer att bli alltmer fräcka och sluka småfåglarnas ungar, hacka sönder och äta upp de ägg som våra höns lagt. De, liksom alla ”sööta” ekorrar som också stjäl småfåglarnas mat, tär på och blir bara fler för varje år som går medan småfåglarna blir färre för vart år.

På samma sätt sitter det ett antal skatliknande, kråk- och ekorrliknande personer, som  inte visat sitt rätta förrän efter de av oss valts att styra och företräda oss små fåglar i den svenska tillvaron, medan de själva berikar sig på våra gemensamma tillgångar, skriver sig hemma hos mamma för att kunna kvittera ut dubbel bosättning, får EU-traktamente (3000 kr/dygn)trots att de sedan många år bor i EU-huvudstaden, skriver sig i sommarstugan alltmedan de bor med familjen. Listan kan göras lång. Detta sker alltmedan en annan sorts skator och kråkor bildar gäng som rånar de små fåglarna på deras tillhörigheter, förgiftar inte bara barnens sinnen utan även deras kroppar med dyra droger, som mer eller mindre tvingar de småfåglar som blir begivna på drogerna att begå brott själva mot andra småfåglar, för att finansiera sina skapade giftbehov.

I ett annat land, långt från vår vårsommargrönskas tillvaro, hanterar man situationen på så sätt att de river ut gangsterskatornas och dito -kråkornas bon, allt i avsikt att rycka undan grunden för sådana gangster och terrorister. Men, invänder då våra svenska företrädare, vän av ordning och vän av miljön, att så kan man inte göra, det får räcka med att säga ”ajaj, så får ni inte göra”. Och, sedan uppmanas vi alla att öppna vår famn och vårt land för dessa stackars missförstådda gangsterskator, som bara beter sig så där för att de själva haft en jobbig barndom!?

På senare tid har jag på grund av rådande omständigheter känt mig föranledd att hålla noga koll på börsen. Vilken börs då – frågar vän av ordning?

Ja den närmast till hand liggande, min egen plånbok innehåller numera bara några plastkort och beteckningen ”börs” blir därmed ganska vilseledande.

Jamen, säger då du kanske – NASDAQ,  Stockholmsbörsen eller NYSE?

Mitt svar – ingen sådan, saknar såväl gnista som aktier för att motivera sådant intresse.

Men, alla vi som inte har ett långtidsavtal med en el-leverantör och i sken av dagsläget inte vill teckna något sådant, vi är hänvisade till s.k. Börs-el.

Eftersom jag bor i norra Sverige så har jag tidigare inte känt det aktuellt att hålla koll på elpriserna och dessutom hade jag fram till sista augusti i år ett flerårigt avtal med kostnad per kilowattimme om drygt 40 öre.

Det finns två typer av sådan ”Börs-el”, ”dygns-el” och ”timpris-el”.  Startade med att anteckna mig för dygns-el, men upptäckte efter en månad att det inte alls var dygnspriset på Nordpool (el-börsen) som styrde kostnaden utan el-bolagen gör ett s.k. viktat medelpris för hela månaden. Så då påverkas priset jag ska betala i mindre grad av min egen konsumtion av el utan snarare av hela kollektivets. Exempelvis så hade jag i september en 155 kr högre faktura än jag skulle haft om man summerat dygnsförbrukningen för varje dag och multiplicerat med det aktuella dygnspriset.

Såhär räknar bolaget; viktat dygnsmedelpris för september var 100,72 öre/kWh  multiplicerat med förbrukningen gav i mitt fall en förbrukningskostnad om 2528 kr medan om man räknar förbrukningen per dygn och multiplicerar med Nordpools faktiska dygnskostnad, så hamnar man på summan 2373 kr. Det blir mycket pengar på ett år och min insats för att hålla nere konsumtionen avspeglas inte särskilt bra i fakturornas storlek,

Nu har jag, fr.o.m. 1 November, swishat om till timpris-el, där man betalar för den faktiska förbrukningen för respektive timme.

Så nu har jag lagt upp en ”favorit-länk” till Nordpools hemsida och vi planerar att försöka undvika att använda el, så mycket vi bara kan och speciellt de timmar (7-10 på morgonen och 14-17 på eftermiddagen) då timpriset skjuter i höjden.

Få se efter några månader hur vi klarat börskollen.