Idag hittade jag årets första stenmurklor, Gyromitra Esculenta, och en vårlig lycka fyllde mig. Minns med glädje de år på 70-talet då jag bedrev forskarstudier i kemi i Umeå på Universitetet och avdelningen varje år i början av juni förlade några planeringsdagar till en nerlagd skola i Hällnäs för att i lugn och ro planera det kommande läsårets forsknings- och utbildningsarbete för oss alla doktorander och disputerade.

Lika säkert som att vi hade Hällnäsdagarna , så bjöd traditionen att vi en av dessa dagar sysslade med ”praktisk kemi” dvs vi sökte murklor ute på alla de talrika hyggen som skogsbruket medförde. I de fåror som uppstod när man skogsplöjde frodades murklorna de närmaste åren efter plöjningen och det var kanske det enda som var bra med denna skogliga åtgärd eftersom markerna blev i stort sett ogångbara för vanliga skogspromenader under många år framöver. Ibland kunde man återkomma till lägenheten i Umeå med flera ”Domuskassar”med murklor som skulle rensas/sköljas och sedan förvällas.

Murklorna på bilden är ca 5 cm i diameter och det kan vara svårt att hitta dem ute i naturen, men kolla ute på några år gamla hyggen, för det krävs att jorden rörs om så att svamparnas hyfer träffar på varandra för att murklorna ska bildas uppe på markytan.

Stenmurkla innehåller det organiska giftet Gyromitrin som är mycket vattenlösligt varför en förvällning, uppkok med stor mängd vatten som slås bort efteråt, eliminerar giftet. Alternativt kan man också torka murklorna genom att trä upp dem på en sytråd och torka i ett väl luftat utrymme där inga människor vistas. Numera anges att man ska förvälla murklorna två gånger och även efter torkning ska man förvälla murklorna.

Alltnog, idag kunde jag fylla på mitt förråd av murkla med några exemplar av årets skörd. Till en fin köttbit är murkelsås en otroligt god upplevelseförstärkare.

Nu finns det, suck, glädjedödare som påstår att man aldrig kan eliminera allt Gyromitrin från murklorna och de påstår till och med att det kan vara cancerogent.

Med tanke på att man tillåter rökning och försäljning av cigaretter, där cigarettröken innehåller ca 3000 identifierade kemiska föreningar och där det finns ett trettiotal cancerogena substanser, som man drar i sig rakt ner i lungorna, så verkar en sås gjord på förvällda murklor som ganska litet risktagande.

Var på ett  möte igår angående Utvecklingsplan för ”Råneå med Omland” som man från politiskt håll i kommunen kallat till. Ett lovvärt initiativ tycker jag. Dock måste jag som sätter värde på ordens nyanser protestera mot rubriken för mötet. I min värld är Råneå inte en by utan ett samhälle och Vitådalen med sina byar är inte ett ”omland”. Förresten varifrån kommer denna beteckning. Förut när man ville markera att något fanns i närheten pratade man om ”omnejd”. Men, inte heller den beteckningen tycker jag är bra. Vi pratar här om flera tusen människor som bor dels i Råneå samhälle, Råne älvdal (det är ju trots allt inte så länge sedan Råneå var egen kommun) och boende längs med Vitådalen samt några mindre byar utmed vägarna mellan Vitådalen och Råneå/Rånedalen. Ordens värde ger laddning till tankevärlden på så sätt att en ”by” förväntar man sig kanske inte ska ha en livsmedelsaffär, flera andra affärer, restaurang, bank, skola, vårdcentral, bussstation, apotek, äldreboende, kyrklig församling mm, medan man definitivt ser detta framför sig när man pratar om ett samhälle. När någon säger ”omland” så tänker jag mig snarast något liknande  öde land där det bor en och annan stackare som blivit kvarglömd.

Med detta sagt vill jag säga att jag till min glädje utöver ett hundratal privatpersoner också fann att många politiker med särskilda ansvarsområden fanns på plats, liksom kommunalrådet Nordström. Den senare har vi saknat som spelare i debatten om Vitåskolans kvarblivande, dels eftersom han har egen erfarenhet av uppväxt och skolgång ute i en by på landet och dels eftersom han tillsammans med Yvonne Stålnacke är de yttersta representanterna för vår kommun.  Diskussionen och synpunkterna samlades ihop på så sätt att man hade gjort i ordning olika bord med olika teman, exempelvis ”utveckling”, ”resor och kommunikation” mfl.  Var och en satte sig vid det bord man fann mest intressant och deltog i debatten där.

Jag var med och förde fram synpunkter vid två bord, lyfte fram mina tankar om behovet av;

Bredband för alla (utvecklingskrav för att kunna driva företag och internetkommunikation), Lunet förlägger för närvarande en 20 kV’s kabel i vägbanken. Tillsammans med denna har man lagt tomrör tänkta för bredband. Ett gyllene tillfälle kan man tycka att göra två flugor på smällen dvs blåsa in fiber som man skulle kunna erbjuda folk i bygden. Vid samtal med Lunet så hänvisar de till en ansökan om bidrag som inlämnats för Vitå, Jämtön och där man kan få 70% av kostnaden så 30% blir då inkopplingsavgiften. En gissning från tjänstemannen hamnade på ca 25.000 kr. Till detta ska läggas kostnader för grävning från tomtgränsen till det egna huset. Anslutningsavgiften omfattar även uppkoppling mot bredbandsnätet och behövlig elektronik utanför huset. Kostnad för router inne i huset får man stå för själv. Den preliminära tidplanen sades vara inkoppling under 2017. Men, tillade tjänstemannen, så krävs det att minst 75% av hushållen tecknar avtal för att de överhuvudtaget ska genomföra det hela, oavsett de får bidrag eller inte.

Trygg väg för barnen till och från skolan samt människor som promenerar i byarna (exempelvis förekomst av gång och cykelvägar i likhet med de som finns i Bensbyn, Rutvik mfl byar). Hastighetsgränser som tar primär utgångspunkt från människors behov och inte fordonens och dito förares. Till exempel förbi Vitåskolan är det 70 km’s hastgihetsgräns där det på alla andra ställen är 30 km/h som gäller vid skolor. En sänkning till 50 km/h är definitivt på sin plats. påpekade att den gamla byavägen ända ner från Rörbäck och upp till och förbi Vitå finns i stora delar kvar (jag har ridit fram och tillbaks till Rörbäck på denna flera gånger) och skulle kunna fixas till och bli den trygga gång/cykel/ridväg som vi alla behöver. Påpekade dessutom att den nya vägbron vid Bodisundet är en fundamental dödsfälla efter ombyggnaden. Två bilar kan inte mötas samtidigt som en person går efter vägen och skulle mötet ske så finns det ingenstans för personen att ta vägen då man monterat räcken som är cirka en meter höga på båda sidor om brovägen. Sikten innan man når vägbron är också skymd då vägen gör en kurva på hela denna sträcka och dessutom ligger bron i en svacka.

De knappa två timmarna som mötet varade kan tyckas kort, men speglar förhoppningsvis en gryende medvetenhet hos politikerna om att det även finns väljare utanför Luleå centrum som lägger sin röst vid nästa kommunalval och deras val kommer att avspegla hur väl de tycker att politikerna lyckas.

Den kamp som några ansvarsfulla föräldrar tog för att rädda en byaskola ute i den kommunala periferfin blev något av en andra öppning av Pandoras ask (som enligt sägnen innehöll en mängd olika mestadels oönskade egenskaper som Pandora i sin nyfikenhet släppte fri över världen). Innan hon hann stänga asken hade allt utom hoppet farit ut och missmod fyllde världen. Så hon öppnade då asken igen och släppte ut hoppet till glädje för alla drabbade människor.

Den s.k. utredningen om Framtidens skola i Luleå, från Barn och Ungdomsförvaltningen i Luleå, får väl närmast betraktas som den första öppningen av asken, ut kom allehanda dåligheter som skulle drabba framförallt alla små innevånare i kommunen. Med den utredning som föräldrarna i samverkansgruppen genomförde (på sin egen obetalda fritid) kom nya fakta på pränt som kunde ge hoppet åter.

Beställningsverk är i min föreställningsvärld uppdrag som ges till författare, kompositörer och ”hitmen”. De två första för att glädja människor med upplevelser och den sista som gansters ger i uppdrag, för att avliva misshagliga individer. Här förefaller det som om vi ser den politiska varianten av beställningsverk, där mjukryggiga tjänstemän genomför ett dåligt underlagsarbete för att tillfredsställa en uppdragsgivare – politiker, som av ännu oklara skäl vill allvarligt försämra möjligheterna för skolfolk att möjliggöra skapandet av en bra skola åt våra barn.

Inom fackföreningsrörelsen, mer precist Kommunal, har vi nyligen sett samma beteende, nämligen att de som valts av medlemmarna börjar glömma på vems uppdrag de sitter på sin post och börjat berika sig och sina egna släktingar och tillfredsställa sina egna lustar och maktbehov.

Det kanske är ett sammanträffande men i Kommunals fall är de ansvariga sådana som sitter i det Socialdemokratiska partiets toppskikt och i Luleå Kommuns fall är det företrädare för samma parti, som ägt makten i kommunen under många år.

Jag hoppas verkligen att det hela inte är partiutmärkande, dvs vanligt i det Socialdemokratiska partiet, utan mest ett uttryck för att makt korrumperar även de mest från början frimodiga, till att med tiden bli egoister och positionsförsvarare. BUNs ordförande Carina Sammelis agenda vet jag inget om, men det förefaller som om hon vill visa sin förmåga att besluta och genomföra, kanske med sikte på en Kommunalrådspost i framtiden eller, vem vet, hon kanske rentav siktar mot EU-parlamentet eller en framtida S-märkt Regering. Hennes förmåga att likt gåsen låta alla synpunkter rinna av henne utan att påverkas, är kanske meriterande för en Ministerportfölj – vem vet?