Ett Gott Nytt År tillönskas er alla, alldeles oavsett om du/ni håller med mig i mina inlägg eller inte.
Läste ett debattinlägg i en s.k. Nättidskrift ”Nyheteridag” där debattören ”En arg blatte” ställer upp för de skribenter som skriver på nätet och i olika sociala medier och där deras lön består i bidrag, vanligtvis via swish, som de kan få. Journalister på traditionella media, t.ex. Dagens Nyheter, Aftonbladet, Dagens Industri mfl, får ju sin lön av tidningen som i sin tur får en del av sina inkomster via statligt presstöd. Från tid till annan använder journalister från traditionella medier uttrycket ”swishjournalister” om dessa i egen regi jobbande journalisterna, allt i en avsikt att förminska betydelsen av dessa.
En annan avgörande skillnad mellan de olika kategorierna som jag kunnat finna är i valet av teman eller vinkeln för journalistiken. Traditionella medier ryggar vanligtvis för eller anlägger en annan syn på olika problemområden , exvis vad gäller återvändande IS-terrorister. I Traditionella medier konstaterar man oftast inledningsvis det ”hemska” i att ha varit medlem i en terrororganisation, men övergår sedan ganska snart till att anlägga en vinkling där man spekulerar hur dessa ”återvändare” ska kunna finna sin väg tillbaks in i det svenska samhället. Swishjournalister problematiserar istället det faktum att såväl samhället i stort som journalistiken inte inriktas mot att dessa mördare ska lagföras, rimligtvis i det land de förövat sina brott/mord och att ”återvändande terroristerna” ska komma i åtnjutande av samhällets fallskärmar i form av lägenheter, socialbidrag mm mm. Detta samtidigt som man sådär i förbigående kan läsa om alla svenskar som är hemlösa och samhället inget gör för att återföra dessa i samhällets trygga famn.
Jag har saxat nedanstående ur denne ”En arg blattes” synpunkter som ett exempel på den nya och till avnämarna direkttillvända journalistiken;
”Till skillnad från swishjournalistik är det inte frivilligt att ge pengar till gammelmedia. Staten tar dina skattekronor, vare sig du vill eller inte, och lägger det på “presstöd”. Regeringen bestämde dessutom att höja den existerande budgeten på 577 miljoner med 55 miljoner 2019, och ytterligare 55 miljoner 2020.
Public service kan förvänta sig ännu mer pengar, med över 8 000 miljoner i skattekronor. Sen får vi inte glömma det indirekta presstödet i form av saftiga skattelättnader, vilket är ironiskt för vänstertidningar som Aftonbladet. De säger ju åt alla andra att betala skatt?
I praktiken betyder presstöd bara att staten kastar pengar på döende medier som inte klarar sig på marknaden. Då krävs konstgjord andning i form av bidrag, eftersom folk är ointresserade av deras artiklar. Gammelmedia måste alltså först ta pengar från folket för att sedan kunna kalla dom rasister.
Är det bättre än att vara swishjournalist i era ögon? Då har vi bara ännu ett skäl att ifrågasätta journalistkårens moraliska kompass.
Det som hänt här är alltså att etablerade journalister bestämt sig för att mobba andra journalister. För att “de går på bidrag”. Trots att stöldjournalisterna själva går på bidrag. Vad tror ni public service är egentligen?
Ändå var det ingen som skrattade när Dagens Nyheter sökte presstöd, år efter år. Varför skulle Sveriges finaste, största morgontidning behöva bidrag? Lustigt det där. 2017 fick DN 3,5 miljoner kronor från skattebetalarna i presstöd i form av distributionsstöd.
Samtidigt i Sverige har våra pensionärer nu blivit fattigast i hela Norden. 40 000 inom äldrevården lider av näringsbrist och 100 000 därtill ligger i riskzonen. Traumavård för våldtäktsoffer läggs ner då politikerna vill fokusera på flyktingar istället. 10 000 livsviktiga operationer ställdes in i Stockholm och 7 av 10 läkare skickar hem patienter för tidigt. Åtta av tio med vårdbehov nekas assistansersättning av Försäkringskassan. Cancerpatienter i Sverige dör enbart för att vårdköerna är för långa. Läkare själva slår larm för andra gången medan politikerna struntar i katastrofen.
Uppenbarligen är välfärden allvarligt hotad, och vi pratar mycket om allas lika värde. Varför ska då mediaföretag få mer omtanke än våra pensionärer? Tycker du Melodifestivalen är viktigare än alla sjuka och handikappade staten struntar i att ta hand om nu?
Varje gång någon vill försöka använda ”swishjournalist” som fult ord, kan du enkelt svara med att du föredrar det framför stöldjournalisterna. Swishjournalisten kan du åtminstone ignorera, den senare ger dig inget val. Sedan kan du föra in samtalet på det större problemet, vilket är svarta hålet i statskassan som kallas presstöd & public service.”
Som icke varande journalist, så förstår jag frustrationen hos swishjournalisterna över att bli påhoppade, inte för innehållet i deras artiklar och reportage utan snarare för att de står fria i förhållande till journalister på s.k. Gammelmedia. En viss avundsjuka från journalisterna kan märkas liksom att man anar order uppifrån från tidnings- och mediaägare, som ser sina imperier vackla under trycket från verkligheten.
Undrar vad månde det nya året 2019 ha i sitt sköte?