Så här någon dag före julafton kan man fundera över hur religiösa vi i Sverige egentligen är. Jag menar, vi sätter upp en julstjärna (eller flera) i fönstret som en åminnelse om stjärnan som ledde de tre vise männen Caspar, Melchior och Baltasar till stallet i Betlehem där enligt legenden den nyfödde Jesus vistades med sina föräldrar.  Efter att ha utsatts för religionskunskap under hela skoltiden så landar mina funderingar i att det vi kallar för Kristendom nog är den religion som tilltalar mig allra mest. Inte för att jag är så där över sig religiös, men jag gillar budskapet att man ska visa förståelse och ge förlåtelse till de som uppriktigt ångrar sina gärningar. Inte heller är jag sådär över sig undergiven eller så att jag går runt och ”prisar herren”, snarare är det ett pågående samtal oss emellan som förs ordlöst för det mesta och där jag känner mig jämlik i dess bästa bemärkelse med min följeslagare. Ibland, när jag brusat upp eller uttryckt mig på ett sätt som jag kan ångra eller rent av skämmas för, så känns det som en hand vänligt läggs på min axel och jag tycker mig känna en förståelse och förlåtelse från….. ja vad kallar man sin följeslagare? Samvete – kanske. I alla händelser så känns det för mig som om det finns en påtaglig följeslagare som varsamt leder mig vidare i livet.

Ibland, ganska ofta, kan jag reta mig vansinnigt på alla dessa politiker som verkar leva i en alldeles egen räkmackevärld, långt från var och ens vardag och vardagsbekymmer, som verkar tro att statens/kommunens inkomster är deras egna att fritt förfoga över och använda på sätt som de finner gott. Man kan se hur de verkar ha glömt sitt primära uppdrag – att tillse att statens/kommunens invånare ska få en bra och trygg skolgång, att man vid sjukdom ska få  tillgång till en bra vård och att man i sin ålderdom efter avslutat arbetsliv ska kunna ha ett gott liv som man gjort rätt för genom sitt arbetsliv. Jag har svårt att uttrycka förståelse eller ge förlåtelse till dessa politiker  vars vanligaste ursäkt verkar vara ”vi har varit naiva” eller ”vi såg inte det komma”, när det för de allra flesta sunda människor i övrigt varit fullkomligt uppenbart att det skulle gå åt ….

Alltnog, vi närmar oss julbordet och dess läckerheter som idoga, mestadels kvinnor, i vår omgivning ställt i ordning. Snart kan vi sitta till bords, efter att ha sett Kalle Anka och Karl-Bertil Jonsson på TV.  

Se gärna ”Kan du vissla Johanna” som brukar visas under juldagarna och som handlar om hur en av två kompisar som är i 10 årsåldern som saknar en morfar väljer ut en man på ett äldreboende som sin morfar (Per Oscarsson i en underbar rollgestaltning) och de äventyr de har tillsammans innan  ”morfar”  avlider. En riktigt fin skildring av livet i sina bästa dagar, för som jag brukar tänka (när jag glömt någon dag eller nåt som hänt) – livet är inte de dagar som gått utan de man minns. Av dessa så väljer hjärnan att sortera fram de riktigt fina stunderna och (tyvärr även) de pinsamma, tråkiga eller hemska, men sånt är livet som Anita Lindblom en gång sjöng.

Med detta sagt vill jag önska alla stora som små en riktigt GOD JUL och hoppas att du/ni får just den efterlängtade klappen, vare sig den är ett biljardbord (som i Karl Bertil Jonssons film) eller en innerlig klapp på kinden av någon som bryr sig och som du bryr dig om.

Bästa/Bäste besökare!

I samband med en uppdatering av wordpress temat (utseendet på min hemsida) så hamnade jag i den situationen att sidan inte gick att ladda upp. Men nu hoppas jag att problem ska vara åtgärdade, så nu kör vi!

Tänk dig Luleå Kommun som en individ. För enkelhetens skull kallar vi denna person för kommunen. Den är klädd med kläder, med skjorta och ett par byxor med många fickor. Den enda inkomst denne har är lön/skatt som ska fördelas i olika fickor och användas för olika ändamål.

På kvällen i sin kammare upptäcker, kommer kommunen till insikt om, att inkomsterna är mindre än utgifterna och har så varit under en längre tid. Kommunen har också  fått synpunkter om att kläder och skjorta behöver lagas/alternativt nya köpas in.

Med sorgmodig min ser sig kommunen omkring och funderar vad som kan göras för att förbättra likviditeten. Så kommunen säljer huset till ett fastighetsbolag och lovar att de ska få förtur till köp och nybyggnad av andra hus.

En vän till kommunen, en ”expert” viskar i kommunens öra att om vi lägger ner små skolor och låter fastighetsbolaget bygga nya som man hyr in sig i, så sparar man på kostnader och skjuter hyreskostnader framför sig under överskådlig tid (en mandatperiod).

Sagt och beslutat. De första småskolorna läggs ner, trots mycket kraftiga protester och invändningar. Kommunen låtsas inte höra när föräldrar till de barn som blir utan skola i närheten påpekar att det står i strid med barnkonventionen att låta barn transporteras 1-1,5 timme i varje riktning för att komma till skolan, att de små barnen måste stå längs med en 90-väg i väntan på bussen, utan egentliga busshållplatser och där timmerlastbilarna flera gånger i timmen kör ner den Norrbottniska skogens guld till sågverk vid kusten som sedermera ger sköna inkomster i den svenska statens kassa. Varje dag till skolan är således förenad med en stor risk att påkörningsolyckor ska ske. Varje vecka använder barnen därmed 10-15 timmar till att sitta i en buss, de får skoldagar som är längre än deras föräldrars arbetsdagar. På ett skolår (ca 40 veckor) tillbringar de således 400-600 timmar i bussen.  För deras föräldrar är arbetstiden ca 180 timmar per månad och barnen har därmed ett ”transportjobb” om 2-3 arbetsmånader per skolår!!!

Om vi återvänder till kommunen, med för lite medel i sina fickor för att kunna betala kort- och långsiktiga kostnader.

Vad göra!??

Experterna i kommunens närhet viskar i kommunens öra att man ju alltid kan flytta medel från ena fickan till den andra, det vete fan hur de tänker, men kommunen invaggas i förvissningen att det är att spara pengar. Sagt och beslutat, nu ska här sparas. I fläskiga tidningsartiklar går kommunen och tjänstepersonerna ut och påpekar att nu har man minsann beslutat att spara.

Men, säger då vän av ordning, hur kan det bli en besparning när man flyttar pengar från ena fickan till den andra?? Kostnaderna finns ju kvar och det hastiga beslutet leder till andra ökade och mer svårhanterliga kostnader.

Barnen protesterar, föräldrarna protesterar, folk runt om i landet undrar vad kommunen sysslar med, men kommunen han tiger och fortsätter sitt spel i mörka korridorer.

-Konspirationsteorier, säger de lydiga experterna åt de protesterande tusenden. -Låt oss experter sköta det hela så kommer ni att förstå hur bra det blir.

-Bra för vem, frågar föräldrar och skolbarn.

-Tystnad, tagning, inget svar från experterna och kommunen.

Nu börjar också en mängd ”nyttiga idioter”, som det kallas på spionspråk, röra på sig, folk som har företag som levererar tjänster till kommunen eller tillhör samma parti som kommunen, de börjar agera. Någon skriver en försvarsskrift, någon kallar de som protesterar för ”hatare” och ”mobbare” ordabetydelser som lånats från betydligt allvarligare sammanhang än den enkla ilskans och uppbragdheten över tokiga beslut som fattas i folkets namn.

Demokrati är ett begrepp med stor sprängkraft, som måste både erövras varje dag och skötas som ett litet barn för att inte dö eller omformas till något annat otäckt.

Kommunen tackar sin lyckliga stjärna att det är mer än två år kvar till nästa gång som kommunen måste möta folket och be om dess röst för att få driva en politik. Kommunen erinrar sig att strax före valet fick kommunen frågan om småskolor skulle få finnas kvar och utan att blinka ljög kommunen sina kommuninnevånare rakt i ansiktet. Samtidigt har kommunen ju planerat att när nästa val ska ske så har kommunens åtgärder under valperioden lett till att flera fastighetsbolag vill anställa kommunen för han har ju visat sig vara en lojal medspelare till dessa. Samtidigt vet de att skulle kommunen börja agera mot dem som mot det folk som valde honom så kommer kommunen att hamna ute i kylan fortare än kvickt, för dessa uppdragsgivare är inga tålmodiga kommuninnevånare utan drivna kapitalister, som eliminerar alla hinder för deras lukrativa verksamhet.

Vi alla besvikna och frustrerade människor glömde inte kommunens övertramp och vid det efterföljande valet 2022, fick kommunens parti inte mer än 15 procent av väljarna och blev därmed av med både makt och inflytande.

Hur skulle kommunen ha agerat då?

På någon TV-kanal finns ett program som heter ”lyxfällan”, där människor som under lång tid  levt över sina tillgångar, på liknande sätt som kommunen, får ekonomisk experthjälp. Där kallar man in verkliga ekonomisaneringsexperter som lägger fast en sparplan som måste hållas och det hela följs upp mycket noggrant. Man kunde önska att kommunens revisionspersoner,  på liknande sätt som i TV-programmet, när de förstod att kommunens ekonomi var både bristfälligt skött och utan ansvar från ledningens sida, hade satt kommunen under förmyndarskap.