Imorse, liksom ett antal dagar dessförinnan, fann jag när jag kom ut på morgonen flera renar som stod och försåg sig av det torrhö som jag satt ut till mina hästar. Tidigare hade jag den öppnade balen med torrhö utanför hästhagen för att i någon mån spara på höet, få det att räcka lite längre. Sedan renarna började komma och förse sig, trampa ner höet, pissa och skita i detsamma, så har jag flyttat in höbalen till hästarna i hagen. Allt i akt och mening att hålla renarna utanför. Imorse fann jag att renarna hade rivit sönder stängslet för att komma åt hästarnas hö. Som tur var hade mina hästar inte ”dragit” från hagen utan stod snällt kvar. En intressant fråga uppstår dock. Om mina hästar som en följd av renarnas sönderrivande av stängslet hade sprungit ut på vägen och orsakat en trafikolycka, vem är då ansvarig? Är det jag som djurägare, eller är det renarna och deras ägare (renarnas aktion har i så fall fått samma konsekvens som det vissa djurrättsaktivister utan omdöme åstadkommer).
Samtidigt som jag lider med djuren – renarna, som har det svårt att gräva fram mat under årets djupa snötäcke med ett ganska färskt lager skarsnö ovanpå, så retar det mig att dagens renskötare uppenbarligen har så dålig koll på sina djur. När jag växte upp i Kiruna så följde dåtidens renskötare sina hjordar, vaktade djuren mot rovdjur och höll dem samlade under vinterbetet. Idag verkar man närmast anlägga ett helikopterperspektiv på det hela, både bildligt och bokstavligt talat. Renarna samlas ihop med användning av helikopter, körs ner mot kusten på lastbilar och släpps sedan fria att gå och beta där de finner lust och kan. Inte så sällan sker det i folks trädgårdstäppor eller på gårdarnas gräsmattor som ägarna med stor möda under sommaren lagt ner timmar för att hålla välansad och fin eller som i mitt fall förser sig renarna av den föda som är avsedd för den egna boskapen.
Om jag betedde mig likadant med mina ”tamdjur” (hästarna) som de renskötande och renägande personerna gör med sina ”tamdjur” (renarna), så skulle det dröja max en dag innan grabbarna o tjejerna på ”djurskyddet” på Länsstyrelsen ryckte ut och gjorde en granskning. Sedan skulle jag snabbt som ögat få ett föreläggande om att åtgärda tingens ordning.
Det känns som att likheten inför lagen upphör någonstans där.
Jag är också förvånad över att ingen, inte ens någon av alla dessa vanligtvis högröstade djurrättsaktivister som, vanligtvis nattetid, olovligen tar sig in på lantgårdar och släpper ut ”de stackars djuren” – konstigt att inte de gjort sak eller företagit aktioner i renfrågan. De renar som äter av mina hästars mat är inte vare sig välnärda eller har lätt att hitta föda, för då vore de inte på min gårdsplan.
Dessutom, något för oss alla att reflektera över och rikta åtgärder mot. Varje år dör tusentals renar av påkörningsolyckor efter vägarna, ett stort antal dör svältdöden i brist på mat och ett antal överlever genom att förse sig av det foder som är avsett för verklig tamboskap. Var är djurskyddet, vad gör ni för att skydda dessa ”tamdjur” renarna?