Nu är de igång – igen. Det har förstås kliat i fingrarna på de i lilla laget.  Del 1 och 2 av följetongen har nu fått sitt tredje kapitel – och lika felaktigt och stolligt som de tidigare två. Det hjälper inte att man klär granen med kulörta kulor om julen redan passerat.

Vad menar jag med det? – Jo, en liten förklaring för de som inte är insatta i frågan liksom för de som har svårt med läsförståelsen.

På VJS hemsida (http://vitajaktsallskap.blogspot.se/) dök igår upp ett nytt inlägg; ”Att göra rätt för sig Del 3”,  där man lagt in länkar till flera olika dokument, bl.a. lagen om samäganderätt från år 1904. Därmed menar lilla laget att det finns ett samägande av VVOs slakthus och övriga tillgångar. Denna hänsyftning är felaktig av följande orsak(er).

I Lagen om samägande, paragraf 6 står det; 6 § Envar delägare i samfällt gods, varom i 1 § sägs, äge, där ej annorledes är mellan honom och övriga delägare avtalat, hos rätten söka, att godset för gemensam räkning utbjudes till försäljning å offentlig auktion; dock må förordnande om utbjudande ej meddelas, där annan delägare visar synnerliga skäl för anstånd.

Vad betyder det? Jo det betyder att;

1. om det inte funnes ett stämmobeslut i VVOt som förordnade hur man skulle hantera de tillgångar som fanns, så kunde man eventuellt (jag är osäker om samägandelagen har precendens över samfällighetslagen) som sakägare  ha ansökt hos tingsrätten om att tillgångarna ska ut på offentlig auktion.
2. Men, nu finns det ett stämmobeslut i VVOt avseende hur tillgångarna ska hanteras och fördelas.
3. Mot detta beslut, som fattades på en lagenligt utlyst extrastämma i VVOt, inför avslutning av VVOt, fanns ingen sakägare (dvs markägare) som själv eller genom ombud reserverade sig (begärde att till protokollet skulle tas en anmärkning om skiljaktig mening) eller skriftligen framförde en anmärkning mot beslutet.

Således blir det en rent hypotetisk fråga huruvida samägandelagen har precendens över samfällighetslagen, eftersom det finns ett i laga kraft vunnet beslut hur tillgångarna ska hanteras och var och ens del ska utskiftas.  Återigen är man i det lilla laget ute och försöker skotta den snö som föll ifjol.

Dessutom, kan man ju undra hur man från lilla lagets sida anser att man ska kunna nå framgång och samsynthet ifråga om sjöfågeljakt och andra tvistiga frågor mellan jaktföreningarna (vid de diskussioner som precis börjat) om man hela tiden slänger bensin på den eld som var på väg att falna. Ren och skär idioti är min konklusion (=slutsats) av de nya skriverierna från lilla lagets sida.

Det förefaller dessutom som om styrelsen och dess ordförande för lilla laget, för att uttrycka sig på gammalt indianvis ”talar med kluven tunga” när de tillåter skrivelser som den åsyftade, efter det att man inför medlingskommittén lovat vara återhållsam med utfall på enskilda medlemmar och markägare som valt det stora laget som sin jaktförening.

Mitt enda skäl för föreliggande inlägg är att lilla lagets felaktiga påståenden inte ska få stå oemotsagda, för då kan det börja uppfattas som om de sade sanningen – och det gör de ju inte.

 

I samband med att del 1 av ”Att göra rätt för sig” dök upp på Vitå Jaktsällskaps hemsida, kände jag mig föranledd att klargöra och tillbakavisa den historiebeskrivning av Vitå Viltvårdsområdes upplösande som Vitå Jaktsällskap basunerade ut. Upplösningen av VVOt skedde under år 2012. Se tidigare blogg i frågan.

Historiebeskrivningen såsom den framställdes av Vitå Jaktsällskaps tillskyndare och, i en del fall, styrelse syntes ha lite att göra med den upplevelse av orsaker, genomförande mm, som det överväldigande flertalet hade.  Ett fåtal sakägare(markägare) och ett flertal missnöjda icke sakägare har på alla sätt och med snart sagt alla medel sökt förhindra denna lagenliga upplösning av VVOt. Man har i brevlådor, på anslagstavlor både i byn och i ett flertal andra byar och andra medier basunerat ut ”sin sanning”. Adolf Hitler lär ha sagt ungefär så att ”om man uttalar en lögn tillräckligt ofta och länge, så uppfattas den till slut som en sanning”. Utan andra jämförelser med Hitler så verkar de ha samma strategi som honom i detta fall. Så, för att ”sällskapets” version av ”sanningen” inte ska bli den enda och oemotsagda, tar jag reda på (genom att läsa dokument, lagen, fråga flera personer som varit med osv) och skriver sedan de slutsatser jag drar från detta. detta har irriterat en del ”sällskapare” , de som fiskar i grumliga vatten, medan andra som inte gör så, har uttryckt en uppskattning av mina bloggar.

Idag, 20 januari 2013 dök så del 2 upp på VJS hemsida, där man fortsatte i samma stil.

Jag har ibland fått kritik för att jag raljerar med ”sällskaparna” – mestadels från sällskaparna själva. I dagarna har en kommitté bildats i byn med enda uppgift att söka ”medla i det jaktbråk” som finns i byn. Med tanke på detta blir förekomsten av ”Del 2” på Vitå Jaktsällskpas sida mycket svårförstådd. Enda slutsatsen man rimligtvis kan dra av eposet idag är den att det finns inget intresse från Vitå Jaktsällskaps sida av att skapa en bättre atmosfär mellan de två jaktföreningarna.

Så, för att du som läser min och kanske Vitå Jaktsällskaps (VJS) hemsida inte enbart ska få dig serverad alla ”myterna” på VJS hemsida, följ med mig och döm själva;

__

Så här säger lagen om Viltvårdsområden (Lag 2000:592)

Ändring och upplösning av viltvårdsområde

34 § Länsstyrelsen kan besluta att viltvårdsområdet skall upphöra och viltvårdsområdesföreningen skall upplösas om
1. fler än en femtedel av fastighetsägarna, eller de fastighetsägare som äger mer än en femtedel av viltvårdsområdets areal, på en föreningsstämma uttalar sig för en upplösning,
2. viltvårdsområdesföreningen saknar styrelse, eller
3. viltvårdsområdesföreningen allvarligt missköter förvaltningen av viltvårdsområdet.

35 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 31, 33 eller 34 § skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.
För förfarandet vid sådan förrättning gäller 12-15 §§ i tillämpliga delar.

36 § Vid upplösning av en viltvårdsområdesförening gäller bestämmelsen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.
Om en viltvårdsområdesförening är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott, är föreningen utan hinder av första stycket upplöst när konkursen avslutats.

En majoritet av fastighetsägarna i Vitå Viltvårdsområde ville och beslöt sedermera att upplösa VVOt. Länsstyrelsen vidimerade/fastställde detta beslut trots protester, där de protesterande till och med använde en jurist som biträdde dem. 

 

Lagen om Förvaltning av samfälligheter, Lag 1973:1150, §62 säger följande;

Upplösning av samfällighetsförening

62 § Samfällighetsförening får ej upplösas förrän alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på föreningens okända borgenärer. Bestämmelserna i lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer äger därvid motsvarande tillämpning.
Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat. Vad som nu sagts gäller ej, om annat föreskrives i stadgarna. Lag (1981:136).
63 § När samfällighetsförening upplösts, skall detta genom styrelsens försorg anmälas för registrering. Har skifte av tillgångarna skett, skall vid anmälan fogas bestyrkt avskrift av skifteshandlingen.

__

På den stämma i VVOt där tillgångarna redovisades beslöt sakägarnas majoritet att godkänna den värdering av tillgångarna som förelåg. I avvaktan på att en i laga kraft vunnen dom erhållits från Förvaltningsrätten – eftersom tidigare beslut som Länsstyrelsen fattat överklagats via en skrivelse inskickad till Förvaltningsrätten – beslöts att Vitå Jaktvårdsförening, såsom varande den förening som hade de flesta av markägarna, skulle förvalta medel och tillgångar i det forna VVOt. Såvitt jag kan förstå så följder det lagen (1973:1150) om hur medel från ett överskott ska fördelas och hanteras ”

De som protesterat mot beslutet om upplösning som Länsstyrelsen tidigare fattat, valde, återigen med biträde av jurist, att överklaga Länsstyrelsens entydiga beslut. I slutet av året (2012) kom så Förvaltningsrättens dom där överklagandet avslogs till alla delar.

Domen i Förvaltningsrätten, där alla de överklagandes skäl avvisades av rätten, blev i laga kraft vunnen under slutet av december och nådde ordförande för det förutvarande VVO i början av januari. Som en konsekvens därav har de som valde att inte bli medlemmar i Vitå Jaktvårdsförening nyligen fått en skriftlig information om detta och på medsända blankett kan de som så önskar ange att de vill få sin del av VVOts tillgångar utbetalade.

På sin hemsida skriver idag (2013-01-20) Vitå Jaktsällskap att de ”För att få hjälp och vägledning har styrelseledamöter i Viltvårdsföreningen kontaktat Länsstyrelsen. För föreningen finns kvar till dess tillgångarna är fördelade och det har klubbats ett avslut tillsammans med bokslut.”

På vilka grunder i lagen 1973:1150 avseende upplösning av samfällighet har man gjort fel? Lagen säger; Överstiger vid upplösningen av föreningen dess tillgångar skulderna, skall överskottet skiftas mellan medlemmarna enligt grunder som föreningsstämman beslutat.

På precis det sättet gjordes det. Tillgångarna värderades, beslut om att och hur de skulle fördelas togs samt att den förening med majoriteten av det tidigare VVOts medlemmar, Vitå Jaktvårdsförening, skulle i avvaktan på domen i Förvaltningsrätten förvalta tillgångarna.

 

Vem på Länsstyrelsen man från Vitå Jaktsällskaps sida kontaktat framgår inte och inte heller hur denne person på Länsstyrelsen ”informerades” av dessa ”styrelseledamöter i Viltvårdsföreningen”. Oklart förresten om de menar styrelseledamöter ur den Viltvårdsområdesförening som inte längre existerar eller styrelseledamöter i Vitå Jaktsällskap.

Jag skulle bra gärna, mot bakgrund av utdrag från de lagtexter ovan som jag lagt in, veta vilken tjänsteman på Länsstyrelsen som frankt skulle uttala eller stödja det av ”sällskapet” påstådda. I beslutet som Länsstyrelsen fattade om upplösning av VVOt framgick att även Länsstyrelsens jurist deltagit i beslutet.

Alla som är någorlunda insatta vet att det i princip alltid blir ett tidsspann mellan en dom/ett beslut och tills dess att konsekvenserna av beslutet kan effektueras. En rimlig tidsutdräkt (fördröjning), som det heter på formaliaspråk skall inte ge upphov till något klander.

Länsstyrelsens hade tagit ett klart och entydigt beslut – att upplösa Vitå Viltvårdsområde. Det fanns en överklagan, till högre rätt (Förvaltningsrätten) och dessutom ett krav på inhibition av Länsstyrelsens beslut (dvs krav på att upphäva beslutet att avskaffa VVO, som Länsstyrelsen redan tagit). Alla dessa krav från de överklagande tillbakavisades.

Så min slutsats är att det upplösta Vitå Viltvårdsområdets styrelse och sakägare, liksom Vitå Jaktvårdsförening, VJF, (styrelse och medlemmar) handlat både korrekt och ansvarsfullt.

Alla talade och skrivna uttalanden som påstår annat  är rent förtal.