Vår eminente iskonstnär Hans Englund har återigen gett oss en isskulptur i stadsparken, som också kan användas av barn (och vuxna) som rutschkana. I år är det en vitryggig hackspett som avbildats. Kika och njut eller gå dit och låt barnasinnet få fritt flöde med ett rutsch. Om det skulle kännas lite genant att sitta ner och bara åka ensam nerför rutschkanan, så kan ju du låtsas som om någon av de nästan alltid närvarande barnen är dittt barn/barnbarn å så åker du och njuter 😆
Shakespeare denne underbare dramatiker i 1500-talets England skrev många pjäser, dramer som kommer att leva för evigt. Rubriken är en replik hämtad från den första scenen av den svenska översättningen av Hamlet.
Det nya kapitlet av ”Att göra rätt för sig. Del 4” håller tyvärr samma klass som tidigare kapitel. Jag måste i det här läget vädja till den ansvarige personen för Vitå Jaktsällskaps (VJS) hemsida att snarast sätta stopp för dessa felaktiga och virriga påståenden. Nu har de under mer än ett år inte gjort annat än grävt och kastat skit på alla de jägare och markägare som finns i Vitå och som har Vitå Jaktvårdsförening som sin. Sansade och ansvariga, ansvarstagande personer inom VJS måste förmå dessa riddare av den sorgliga skepnaden att sluta strida mot väderkvarnar.
Hur tror de att man inom markägarkåren i Vitå uppfattar deras ständiga påhopp? Inbillar de sig att markägarna i det stora laget kommer att tillåta småviltsjakt inom byns marker om man samtidigt blir smutskastad av några högljudda representanter för det lilla laget? vad tror ni att folk utanför, på åskådarplats, tycker om de här utfallen?
Jag tror att den sansade delen av Norrbottens jägarkår, som eventuellt läser VJS inlägg, med ett beklagande skakar på huvudet åt det narcissistiskt mediala behov som visar sig i artikelserien ”Att göra rätt för sig del1-4”. Jag tror också att många läser sällskapets sida med samma inställning som man läser Hälge på dagstidningens komedisida.
Men i det här fallet rör det sig inte om komedi utan tragedi. Det finns inget komiskt i att några människor använder sociala medier för att bakom visir förtala andra människor. På samma sätt som Hamlet är en tragedi så är den här av sällskapet iscensatta såpan också en tragedi, inte minst för dem själva, för förr eller senare kommer visiret att lyftas och nunorna på de som döljer sig avslöjas för alla.
Det är för mig obegripligt att hatet från en liten grupp människor som säger sig stå för ”öppenhet och demokrati”, fortsätter förpesta andan i byn och på alla sätt och, verkar det, med alla medel fortsätter de sin mission med att skapa en vrångbild av livet i Vitå. Men, sedan när de kommer till verkligheten, upptäcker vi alla att de inte menar ett enda av dessa ord. Demokrati kommer från grekiskans ”Demo kratos” – folkstyre och innebär att majoritetens mening i en församling är den som gäller. Öppenhet innebär att man visar sitt ansikte för de man anklagar. Är det verkligen så att du Fredrik ställer dig bakom de här skriverierna – eller är det så att du inte har något att säga till om i den förening där du ståtar som ordförande? Och, vilka är de markägare som står för artikelserien?
Samtidigt och slutligen i dagens epos – om ni vill läsa en hemsida från Vitå som har glädjen och inte skadeglädjen som tema – gå in på och läs Vitå Jaktvårdsförenings hemsida. Där berättar bl.a Olle A i intressanta kåserier om jakt och natur och delger oss alla av sin mångåriga kunnighet i sådana frågor – information och kåserier fjärran från den bitterhet som präglar det lilla lagets hemsida.
De senaste kvällarna-nätterna har vi varit utan vårt kommunala/samfällda vatten i kranarna. Försök att fylla vattenkannan resulterar bara i några droppar som sakta droppar ner i diskhon.
Detta gav upphov till följande reflexioner;
1. Med vilken rätt kan man stänga det kommunala vattnet på sådant sätt, utan att informera medborgarna på något bra sätt i förväg?
2. Tänk så beroende av gemensamma/kommunala funktioner vi blivit. Bekvämligheten att kunna få obegränsat med vatten av god livsmedelskvalitet, har lett till att våra egna brunnar (som i ärlighetens namn många gånger har/hade en lägre kvalitet på vattnet) har fått förfalla eller stenfyllts.
Så nu står vi bokstavligt talat där med otvättad hals, och bildligt med skägget i brevlådan, vi upptäcker hur sårbara vi är för bara mindre störningar i infrastrukturen.
Någonstans har jag en känsla av att problem av nu sagda slag förefaller samla sig på den mest ogynsamma årstiden. El-avbrott sker nästan aldrig på sommaren (utom vid blixtnedslag) utan ansamlar sig till när det är vinter och som nu -20 C. Kanske följer det den s.k. Murphy’s lag som säger att om någonting kan gå snett så kommer det att gå så, med tillägget att det dessutom sker vid den minst lämpliga tidpunkten.
Nog med gnäll nu.
Dagarna blir snabbt längre/ljusare och snart är det helt ljust när man åker till arbetet på morgnarna och alltjämt ljust när man åker hem. Kung Bores grepp om oss börjar långsamt släppa och vårt behov av vårlöften visar sig i form av nya växtartiklar i den kolorerade pressen. Fast, de brukar ju ta ut julen några månader i förskott också. Så den som lever får se och tills dess får vi hoppas på den ljusnande framtiden och kommande vegetationsperioden. Slutar dagens epos med en vårvinterbild.
Gråmulet, trist februariväder, -13 oC och lite grann snidig vind. En ganska ordinär och vanlig söndagsförmiddag, som tack och lov inte (ännu) har snöskottningens ok över det hela.
Sitter och ”arbetar” med min iPad, eftersom det idag, som alla andra söndagar här ute på landet, inte kommer någon morgontidning. Ett tag prenumererade jag på DN som i likhet med SvD är mycket bra helgtidningar om man inte läser de politiska ledarspalterna. Alltnog, så ledsnade jag att läsa söndags-DN på måndag efter hemkomsten från arbetet. Det blev för dyrt antar jag att distribuera DN utanför tätorterna på söndagarna. Marknadskrafterna ni vet, eller kanske var det marknadskrafternas kraftlöshet som var orsaken. Det finns inte så många röster att hämta här ute på den norrländska glesbygden. En kul grej förresten, Norrbotten är enligt EUs sätt att räkna nästan obebott. För att räknas som bebott måste det vara fler än 2 personer per kvadratkilometer. Norrbottens ca 100.000 km2 med en befolkning om ca 240.000 personer ger då ett medeltal om 2,4 personer per kvadratkilometer.
Tillbaks till söndagmorgonens frunchbord (frukost-lunch) och mitt bläddrande i iPad’en. Slås av att det pratas alldeles ohämmat med strunt på statsradions 4:e kanal, dämpar denna och söker rätt på YouTube-appen (symbol med you tube). Startar denna ”app” dvs applikation (program) som förkortningen app står för. Petar lite planlöst runt och plötsligt rullar ett youtube klipp med Sarah Brightman och Andrea Bocelli i deras gemensamma paradnummer ”time to say goodbye” fram. Jag startar denna och plötsligt är det som om solen bryter fram och för att citera Gunde Svahn ”man får ståpäls på armarna”. -Vilken sång, en sån känsla där de står på scenen. Han en gravt synskadad italienare och hon en brittisk azalea håller varandra i handen och deras röster väver en spindelväv av toner som virvlar runt en, tar fatt en och skapar en klump av glädje i halsen. -Så kan musik vara när den är som bäst? Kolla in den och njut;
http://www.youtube.com/watch?v=Nl9WMIPzd6w&feature=youtube_gdata_player
Med start idag, 8 februari 2013, har Vitå Jaktvårdsförening lagt ut en egen hemsida (som enligt uppgift succesivt kommer att byggas ut). På den kan du läsa information om föreningen, om jakt och jaktrelaterad information samt om för föreningen aktuella saker och händelser. Genom att klicka på Vitå Jaktvårdsförening kommer du till deras hemsida och kan sedan lägga upp den som en favoritsida.
Så nu kanske man slipper epitetet ”språkrör” från de som inte vet (vill veta) bättre.