På ett Jaktsällskaps hemsida har man den 11 september utmålat mig på nedanstående sätt, apropå en av mig skriven blogg om min skadskjutning av en älg, som avlöpte bra på så sätt att djuret ganska snabbt kunde fällas, av en passkytt i vårt jaktlag;

”I vilket fall så bevisade Braennaren ännu en gång sina förhållandevis bristande kunskaper i ämnet älgjakt, men bjöd å andra sidan på en underhållande historia med ett lyckligt slut.” (VJS.nu)

Nu ska jag bjuda på en annan dagsaktuell jakthistoria, med ett slut som knappast kan anses underhållande, åtminstone inte för den ena parten.

”In flagrante delicto” är latin och för dig som inte har studerat detta ämne så kan jag berätta att det översatt till ett modernt svenskt språkbruk betyder att ”någon blir tagen på bar gärning” eller som man också säger med hänsyftning till ett annat mänskligt område ”påkommen med byxorna nere”.

Du ska själv få avgöra det eventuellt roliga, och rimlig påföljd för den ena personen i min historia.

En jägare i ett Vitå Jaktvårdsförening, vi kan kalla honom Nisse, hör fyra skott avlossas inte långt från där han sitter på sitt pass. Han tycker att riktningen skotten kommer ifrån eventuellt kan komma från det egna jaktlagets marker och bestämmer sig för att gå en bit längs en stig som löper inom hans jaktlags marker. Två av det andra jaktlagets lössläppta hundar har under en stund uppehållit sig vid honom och finns alltjämt i direkt närhet till honom. I samband med det tycker han sig höra att någon kommer snabbt gående längs stigen mot honom. Eftersom han vet det egna lagets jägares position, och med de senaste årens tvister med ett angränsande lag om överträdelser på den egna marken i färskt minne, går han lite åt sidan och avvaktar.  På stigen kommer då en jägare från den andra jaktföreningen  med vapen på axeln. Nisse stiger då fram och konfronterar den andre mannen, vi kan kalla honom BoG (medlem i Vitå Jaktsällskap), vad han gör här såpass långt från sina jaktmarker. BoG blir honom svaret skyldig och Nisse fortsätter med frågan om vapnet är laddat vilket BoG tvingas erkänna att så är fallet. Nisse begär då att han ska plundra geväret vilket BoG gör. Sedan uppmanar Nisse BoG att ta ut slutstycket, vilket BoG också gör. Därefter begär Nisse att BoG ska överlämna vapnet till honom, vilket BoG vägrar. Nisse begär åter att BoG ska överlämna det. BoG kvarstår i sin vägran. Nisse känner sig lite osäker om vad som lagligt gäller i detta fall och BoG som kopplat den ena av hundarna, sin hund, tar tillfället i akt och springer tillsammans med hunden raskt därifrån båda ”med svansen mellan bena”.

Om vi nu går till Svensk Jaktlag så handlade Nisse helt rätt.

Vi befinner oss just nu i skarven mellan en paragraf som är på väg att löpa ut 2015-01-01 och ersättas av en annan. Så här står det i 47§;

47 § /Upphör att gälla U:2015-01-01/ Ertappas någon på bar gärning då han begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom. Samma befogenhet tillkommer därtill förordnade jakttillsynsmän samt därtill behöriga tjänstemän vid kustbevakningen och tullverkets gränsbevakning.
   Har egendom tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (1988:435).

47 § /Träder i kraft I:2015-01-01/ Påträffas någon på bar gärning då han eller hon begår jaktbrott, får vilt och sådan egendom som enligt 49 § kan antas bli förverkad eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av jakträttshavaren eller av någon som företräder honom eller henne. Samma befogenhet har särskilt förordnade jakttillsynsmän och behöriga tjänstemän vid Kustbevakningen och Tullverket.
   Har egendom tagits i beslag, ska anmälan om detta skyndsamt göras till Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten. Den polisman eller åklagare som tar emot en sådan anmälan om beslag ska vidta samma åtgärder som om han eller hon själv gjort beslaget.
   För att undvika att vilt som har tagits i beslag förstörs, får djuret efter värdering säljas på lämpligt sätt. Lag (2014:698).

Således skiljer i sak 47§ nu och efter nyår sig åt bara vad gäller orden ”Påträffas” och ”Ertappas”.

Som icke jurist, men van att läsa svenskt lag-/byråkratspråk,  skulle jag kunna tänka mig att vad som avses i gällande lagstiftning så måste man, för att få ta vapnet av honom, ta skytten på bar gärning när han skjuter/just skjutit. Från den 1 januari 2015 räcker det med att han påträffas inne på felaktiga jaktmarker med laddat gevär.  I så fall en skärpning av nuvarande lagstiftning efter nyår.

Vad gäller olovlig jakt säger lagen;

35 § Utan medgivande av jakträttshavaren är det inte tillåtet att med fångstredskap eller vapen som kan användas för jakt ta vägen över annans jaktområde. Detta får dock ske på vägar som är upplåtna för allmänheten och även annars, om det sker i lovliga ärenden. Om hund medförs, skall den hållas kopplad.

När det gäller frågan med det andra lagets lösspringande hundar, så är jaktlagen lika tydlig;

32 § Jakt med drivande hund får inte ske på ett område som är så beskaffat att det kan förutses att drevet huvudsakligen kommer att gå fram över annans jaktområde.

Vän av ordning invänder då att älghundar räknas som ställande hundar. Men, om man släpper hunden på så små områden att hunden med stor sannolikhet kommer att bedriva huvuddelen av sitt sök inom annans jaktområde, så är detta att jämföra med drev och faller därmed under 32§.

Slutsatsen av det ovanstående resonemanget är enligt jaktlagens olika paragrafer ovan ett solklart fall av olovlig jak från BoG’s sida.  Han har vapnet laddat och förflyttar sig på annans jaktmark utan tillstånd. Efter en dom riskerar han således både att förlora vapnet (alla vapenlicenser!) och dömas till ett fängelsestraff.

Nu kommer vi till en fråga som de senaste dagarna har ältats av älgjägare i Vitå Jaktsällskap och dess anonyma kommentatorer på VJS hemsida – min eventuella jaktkunskap, speciellt med avseende på älgjakt,  i sken av min blogghistoria.

Jag väljer att vidarebefordra frågorna till dig som läsare;

-Är BoG att betrakta som en seriös, laglydig och kunnig jägare?
Bevisligen har BoG jagat älg under många fler år än jag gjort.
-Vem av mig och BoG var det som visade sina förhållandevis bristande kunskaper och etik i ämnet älgjakt?

Min jakthistoria fick ett lyckligt slut.

-Vad kommer omdömet om BoG att bli?

Jag tycker att vi alla ska rikta en eloge till Nisse i min historia, som visade civilkurage i sitt handlande i situationen. Dessutom visade han ett mycket gott omdöme och jaktkunskap.

Förslag till dig anonyme kommentator på VJS hemsida:
Ta skyndsamt på din balaclava så att du  under anonymitetens täcke kan fortsätta använda dina krafter och dina giftpennor till att kommentera mannen, som jag kallar BoG, och hans sätt att bedriva älgjakt.

PS: Slutligen vill jag påpeka att;
Den älg som förmodligen var ansvarig för rivningen av  ett fårstängsel, samma dag som min skadskjutning av ett annat djur, var en älgko med kalv som iakttogs av en i Vitå boende kvinna och enligt henne sprang kon och kalven i riktning mot det träde, där fåren finns. Kon hade enligt uppgift inga synliga skador och åtföljdes som sagt av en kalv. Således inte den älg jag skadskjutit.

Vissa verkar sätta en ära i att illvilligt utmåla andra.

På Vitå Jaktsällskap skriver man idag på följande sätt om den av mig tidigare relaterade älgskjutningen som jag skrev om för en vecka sedan och där jag skadsköt en älg. Skottet hade träffat i översta delen av älgens högra framben/bogdelen.

I rubriken till sitt inlägg skriver VJS;  ”Ett stort tack och en prejudicerande dom”.

Tacket är riktat till Mats, en av Vitå Jaktvårdsförenings medlemmar för han och hundens lyckade ansträngningar att spåra och fälla en skadad älgkalv. Bravo säger även jag. Andra delen av deras rubrik syftar på den ändring av praxis som Vitå Jaktvårdsförening i år gjort och där man bestämt att alla djur som faller på föreningens marker omhändertas av föreningen. Detta är ingen ”Prejudicerande dom – för sådant krävs en lagsatt dom i Högsta Domstolen eller åtminstone i Hovrätten. Och, så långt vill ni väl inte påstå att Vitå Jaktvårdsförenings maktutövning sträcker sig – eller?

Nedan följer ett centralt utdrag ur deras inlägg (deras blogginlägg i lila italiserad text och mina kommentarer till vad de skriver i svart text);

”Ingen jägare vill misslyckas, men ibland blir det fel. Detta är något som händer så gott som alla jägare under en livstid. Skottet blir inte som man hade tänkt sig och det slutar med att man står med ett skadskjutet djur.” 

Så långt har jag inget att invända mot deras inlägg. Men sedan fortsätter de med följande förvanskning av mitt inlägg;

”Detta går bland annat att läsa hos en av våra främsta antagonister, Braennarens blogg. Till och med han som har talat sig varm för enskottsprincipen samt utmålat oss som oseriösa och kriminella jägare har på sin blogg bekänt färg och vittnat om en dålig bedömning av skottet” 

Nej jag hävdar att det inte var någon dålig bedömning av skottet, snarare tvärtom. Däremot kan man ju resa en fråga kring hur seriöst anlagd det skott som VJS-jägaren avlossade mot kalven var och som tog i klöven – ganska så långt från centrala delar på djuret!

De fortsätter med;

samt en direkt felaktig bedömning av kön och ålder på älgen i fråga. Den trebenta älgen verkar även ha gjort en odyssé intrasslad i en fårhage. Vi har sedan fått höra att det gjordes flera ivriga försök att utpeka Vitå Jaktsällskap som ansvariga för detta spektakel. Att vi släppt en hund som hade hetsat älgen in i fårhagen. Nu föll det argumentet snabbt eftersom vi inte hade släppt någon hund överhuvudtaget den dagen.

Vad gäller älgen jag skadsköt så har den aldrig varit inne i någon fårhage efter påskjutningen. Den sköts ca 1 timma efter påskjutningen, ca 1 km från min skottplats av en passkytt i vårt jaktlag. Således innan den beställda specialspårhunden hann hämtas.

Och de fortsätter vidare med;

”I vilket fall så bevisade Braennaren ännu en gång sina förhållandevis bristande kunskaper i ämnet älgjakt, men bjöd å andra sidan på en underhållande historia med ett lyckligt slut. Sakkunniga spårade upp den skadskjutna älgen och rättade till hans misstag.”

Det står naturligtvis vem som så önskar att framställa mig som en med bristande kunskaper i ämnet älgjakt. Jag har jagat älg under förhållandevis få år. Däremot är min första vapenlicens från 45 år tillbaks, då också min etiska syn på jakt skapades.

Oseriös, okunnig och olaglig är man däremot om man som ”erfaren” älgjägare på väg till passet kliver ur bilen och skjuter en älg som man ser när man kör. Sådana tilltag är mig fullständigt främmande.

Mysteriet med en älg i fårhagen får vi kanske anledning att återkomma till.  Påståendet kom från en man från en by utanför Vitå som tog sig en promenad och enligt egen uppgift då såg en älg som låg på ett träde  utmed Isigårdsvägen och som han uppfattade var död.

Jag avslutar mitt inlägg här med en kopia av den kommentar till VJS inlägg, som jag skickat till  VJS med anledning av det inlägg de lagt ut på sin sida. Eftersom jag inte känner mig så övertygad om att min kommentar kommer att beredas plats på VJS hemsida, lägger jag därför ut den här  i sin helhet;

Hej,
Jag är absolut inte antagonist till älgjägare i allmänhet,utan enbart till oseriösa hemsidesredaktörer, skribenter och anonyma kommentatorer som använder en jaktförenings sida för allt annat än jaktrelaterade frågor. Vad gäller älgen jag skadsköt så har den aldrig varit inne i någon fårhage efter påskjutningen. Den sköts ca 1 timma efter påskjutningen, ca 1 km från min skottplats. Detta är jag mycket tacksam för, eftersom jag är en varm anhängare av att man inte skjuter, ”slänger iväg ett skott” på ett djur där man redan i skottögonblicket vet att det inte är ett bra läge. I mitt fall så rörde/vred sig djuret mot mig precis i den tiondels sekund när jag hade den i friläge i mitt aimpointsikte och kramade avtryckaren, så skottet tog högt uppe på högra benet. Vad gäller misstaget med att könsbestämma djuret så kan de som läser min blogg förstå varför det blev så. Av erfarna jägare (utanför Vitå) har jag fått berättat att det inte är ovanligt att ha svårt med könsbestämning eftersom tjurarna fortfarande har basthuden kvar och hornen lätt kan tas för öron.

Sedan är jag nöjd med att ni gjorde ett seriöst eftersök med hjälp av Mats efter den påskjutne älgkalven, som sedermera också sköt/avlivade kalven inne på Vitå Jaktförenings marker. Enligt uppgift var kalven skadskjuten i ena klöven.
Lars Nilsson