De gångna dagarnas snöglopp och vindar har inte precis spätt på vårkänslorna  – snarare tvärtom. Man skulle helst vilja krypa in i ett eget idé och hybernera (som är termen för björnens dvala i idet), samtidigt nås man  av underrättelser om att några yrvakna björnar setts (eller åtminstone spåret av dessa). Med tanke på att de förmodligen är utsvultna så hoppas jag slippa komma i närkontakt med dem nu. I min kalender har jag antecknat att den 18 april brukar gässen börja anlända i stort antal till ängarna på Jämtön och nedanför fotbollsplanen i Vitå. Stackars fåglar om de kommer inflygande idag, med nära en halvmeter gammal och en halv decimeter ny snö.

På andra sidan kölen rapporteras om den galning som kallblodigt avrättade mer än 60 personer och nu sitter och orerar om det i rätten. Som vanlig medborgare har jag egentligen bara en kort synpunkt på detta; -Sy in honom på faktisk livstid och släng bort nyckeln. En sån galning (eller om han nu var tillräknelig – psykiatrikerna tvistar) ska inte få gå fritt ute bland folk igen.

Det slog mig att efter att en liknande sak hände i USA i närtid, på en skola, så började man inte debattera om det ska bli svårare för menige man att få tillgång till skjutvapen, vilket vore en naturlig reaktion. Istället gick diskussionen ut på hur man skulle öka skyddet på skolorna. naturligtvis är det svårt att skydda sig mot galningar av typen Breivik, men de flesta skolskjutningar och liknande dåd sker med folk som har mycket lättillgängliga vapen i hemmet eller att anskaffas.

Det är nämligen så att USA har en lång tradition av konfliktlösande som går ut på att man tar fram vapnet och skjuter ner motståndaren. Titta bara på alla s.k. actionfilmer, där man går in i en misstänkts lägenhet med vapnen osäkrade. Detta avspeglas också av fängelserna, där ca 1% av befolkningen sitter inlåsta, dvs ca 3 miljoner personer. Inte alla sitter inne för mord, men det nog ingen överdrift att påstå att de allra flesta är våld- eller drogrelaterade, eller både och.

I Sverige knackar polisen hövligt på och inväntar att personen ifråga ska öppna dörren så att man får möjlighet att tala om varför man söker denne. Nåja, det kanske är lite överdrivet, men vi lever alltjämt förhållandevis lugnt här i Sverige occh Norden.

Kanada som också har en liberal vapenlagstiftning har inte på långt när lika många skjutningar och mord som USA, räknat per innevånare, trots att antalet vapen per innevånare inte skiljer sig speciellt mycket åt mellan länderna. Det som de flesta menar är orsaken till den mycket bättre statistiken för Kanada är sättet man löser konflikter på.

Den gångna nattens snö o blåst har återfört oss till ruta 1 vad gäller våren. Ett slaskigt täcke på ca 10 cm täcker allt, inklusive utemöblerna som tagits fram för luftning.

Ett annat vårtecken av liknande slag var Landstingets beslut om att lägga ner Kalix sjukhus, ja dvs de lägger i första läget inte ner det. Istället stympar man det som skiljer sjukhuset från en vanlig Vårdcentral, som kirurgin. Nästa steg, är jag övertygad om,  blir att de tillskapar en uppgraderad vårdcentral av Kalix Sjukhus.

Det är inte utan att man undrar, med samma häpnad varje gång, hur de lokala politikerna med obruten frenesi kan ställa sig upp och försvara ett sådant beslut. Partilojaliteten väger tydligen tyngre än lojaliteten mot de som valt en – hur nu det går ihop?

Under år 2010 var Landstingets kostnader sju miljarder kronor. Den allra största delen av intäkterna består av skatter. En mindre del består av statsbidrag, patientavgifter och försäljning av vård och andra tjänster.

Om man läser årsredovisningen för Landstinget för 2011 ser man att det avsatts 12 miljoner till pensioner för förtroendevalda, men de är väl viktigare än akutkirurgin i Kalix kantänka?

Om man därtill kikar på ”näst sista raden i bokslutet” så ser man att resultatet före finansiella poster är 11 miljoner plus. Sedan drar finansiella posterna ner resultatet med 151 miljoner kronor, till ett slutresultat om -140 miljoner kronor. Den operativa/vårdande verksamheten bär alltså sina kostnader av de intäkter som kommer Landstinget till del.

Med tanke på hur vi ser framför oss en krympande befolkning undrar jag i mitt stilla sinne om det inte börjar bli dags att krympa även på antalet valda ombud och administrativ personal istället för att skära ner på den vård som är själva kärnverksamheten för Landstinget – eller borde vara det.

Landstinget drivs som en en mans Ögrensk show med en opposition som förefaller ha tystats med landstingsrådsposter och arvoderade tjänster. Skulle det inte vara lika bra att ge Ögren ett antal mandat att rösta för och så får de andra gruppledarna likadana lappar med mandat att visa upp vid omröstningarna. På så sätt skulle vi kunna spara in en massa ledamöter (och kostnader som detta medför) och så kan ju demokratin (liksom den i praktiken utövas idag) representeras av en handfull politiker.  Vi skulle kunna spara in en massa administrativa kostnader, hyra ut plenisal och andra sammanträdesrum för utbildning o dyl, låta ledamöterna återgå i sina ordinarie arbeten runt om i länet eller fylla ut den brist på arbetare som nu finns på ett stort antal företag i länet.

På så sätt skulle man nog kunna spara in mer än de 7 miljoner (en piss i Mississippi – ca 1 tusendel av Landstingets totala budget) som det senaste Kalix-sparbetinget utgör.

Jag ger mig dessutom f…n på att Ögrens tvättsåpa som bykades i tidningarna för några år sedan i flera vändor kostade mer för oss länsbor, än det nu lagda sparbetinget ger. Men det som göms i snö kommer fram i tö – även om det döljs av ett aprilskt snöyrväder för ett tag.

POST SCRIPT                                                                                                                                         Efter att den här bloggen publicerades här på min hemsida idag, meddelade Nordnytt likaledes idag på sin kvällssändning att Socialdemokraterna till nästa val skall bilda en enda valkrets för hela Norrbotten, en händelse som ser ut som en tanke. Då uppnår de sina avsikter att se till att kända interna kritiker i partiet tystas (hamnar på icke valbar plats) och så kan ledningen göra som de vill i fortsättningen – om de vinner valet vill säga.

Låt mig citera Tage Danielson apropå det nu skrivna;

”För den trötta samhällskroppen,

vore kanske boten,

ifall tankarna i toppen ,

kom från roten”