månadsarkiv: oktober 2012

Filosofi, Etik och Samhälle

Om rondeller och av/påfart till Storheden Luleå

Idag inviger ”Vägverket” en ”satsning” på 27 miljoner kronor, där man byggt en infart från E4 för norrifrån kommande trafik till stormarknadsområdet på Storheden och breddat vägen i anslutning till detta.

Så, om man kommer norrifrån så är det nu bara att svänga av in på området , Jula ligger alldeles intill. Jättebra kan tyckas, men det har faktiskt tagit bortåt 10 år att åstadkomma detta.

Sedan när man har handlat färdigt och ska åka tillbaks hem – då går det inte att nyttja den nya avfarten, för då hamnar man i i Piteå, Skellefteå eller Umeå! Man får vackert åka runt och igenom hela området, en omväg på mer än 2 km för att hitta en avfart som leder norrut.

Om man antar att 1 bil varje minut måste göra detta, dygnet runt, året runt, så hamnar man på 525600 bilar som måste göra denna extraresa och totalt 105120 mil extra per år. Om man antar att en normalbil drar 0,8 liter/mil hamnar man på en extraförbrukning om 84096 liter och varje liter kostar ca 15 kr. Det innebär att det  varje år kostar minst 1,26 miljoner kronor (1261440 kr) för oss norråkande bilister att besöka Storhedsområdet. Tack för den pilsnern Vägverket!

Tittar man på hur motsvarande problematik lösts i Umeå så har de, även på E4, gjort rondeller.

Det innebär att, om man gjort på samma sätt i Luleå/Storheden, så hade man kunnat spara denna extrakostnad för oss på E4 norrifrån kommande bilister.

Vägverket har hållit på och lekt snart ett år för åstadkomma denna ”tummetott” en av/påfart från E4,  som man idag slår på stora trumman för. Undra på att Vägverkets budget mest liknar ett stort svart hål, med saltning som snart sagt enda åtgärd för att åstadkomma farbara Europa- och länsvägar under vintertid. Vi vanliga knegare är de som får betala för alla dessa Vägverksgeneraler som spelar stora ”Infrastruktur-leken”.

Om man istället helt enkelt hade gjort en rondell där på Storhedsinfarten, så hade det sannolikt inte kostat mer än marginellt mer och varit till glädje för alla – både söderifrån och norrifrån kommande kunder. Rondeller är ju annars en företeelse som verkar vara standardlösning nr 1A för alla ombyggnader av vägar och vägkorsningar!

Men, varför göra det enkelt när man kan göra det så skönt komplicerat – ett motto för Vägverket Norrbotten?

Filosofi, Etik och Samhälle

Om att lyfta blicken och tanken över byns horisont

Ibland kan man fundera över alla de bråk, konflikter och provokationer som uppstår i ens närhet. Storleken på bråket står ofta i omvänd proportion till konfliktorsaken. Vad menar jag då med det? Jo, en del personer i vår lilla del av världen, ofta med en ny bil på gården, villa och en ordnad ekonomi, verkar ha gott om tid och så lite att göra att de hemfaller åt tristessprovokationer. Titta på en liten parvel så förstår ni vad jag menar. Ofta när han har tråkigt, så är det inte långt borta att börja bråka med syskonet eller ställa till något annat ”jävelskap”. Kanske är det i grunden ett behov av att bli sedd som ligger och pyr.  Alltnog, innan man vet ordet av har hela omgivningen inlemmats i konflikten och allt möjligt samlat skit kommer i dagen i dispytens hetta. Ibland lägger sig konflikten snart och ibland kan den räcka över generationer, åtminstone här i Norrbotten.

Ser samtidigt på TV att det finns en flicka i Pakistan som svävar mellan liv och död, skjuten av Talibaner för att hon ”förbrutit” sig mot seder och bruk som dessa fundamentalister fastställt!

Hennes ”brott” är att hon stridit för flickors lika rätt till undervisning och ett bra liv, rättigheter som alla pojkar i Pakistan redan har. För ett gäng bokstavsfundamentalister är detta helt otänkbart och som en följd av detta försökte de döda henne. För oss här i Sverige är det, eller borde vara, lika otänkbart att avsiktligt behandla flickor sämre än pojkar på grund av könet. Vi anser att vi lever i ett jämställt samhälle och vi har lagar som ska åtgärda överträdelser mot jämställdhetsbrott. Dessutom, att döda eller försöka döda på dessa premisser är något vi alla tar starkt avstånd från.

Man kan orda mycket om det svenska systemet och ”den svenska modellen”. Vi slår oss för bröstet och menar på fullt allvar att vi är världsbäst vad gäller jämställdhet – flickor och kvinnors rätt till ett eget och oberoende liv.

Detta till trots har vi här i Sverige acepterat termen ”hedersmord” för att beskriva när nära släktingar dödar flickor och kvinnor här i Sverige med motivet att de förbryter sig mot de hedersbegrepp som råder i de byar och på de platser de kommit ifrån i andra delar av världen. -De lever uppenbarligen efter en moral och hederskodex som står i stark kontrast till den svenska, precis som om de inte lämnat denna värld.

Vad finns det för heder i ett sådant medeltida synsätt där kvinnans värde jämställs  med egendom för mannen/familjen? Uppenbarligen har vi misslyckats med att förmedla våra seder, vanor och lagar till dessa människor. Javisst jag minns de tillfällen när sådana mord nått mediauppmärksamhet och vårt kollektiva avståndstagande där vi visade vår avsky för sådant. Men, min fråga kvarstår -Hur ska vi skapa en laglig och sedvanebaserad trygghet, inte bara en ekonomisk trygghet, hos alla de kvinnor/män/barn som kommer hit till Sverige?

I det ovan beskrivna perspektivet, för alla dessa förtryckta och bokstavligen nerslagna kvinnor/flickor, framstår alla våra norrbottniska ”byakonflikter” som ytterst löjliga och småaktiga.

Låt oss lyfta blicken och tanken över den egna byns horisont.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle

Ny byaålderman i vår by?!

Hörde på radion och läste i bladet att allas vår byaålderman Arne ska göra en ny lång utflykt till Afrika i samband med årsskiftet 2012/2013. Det faktum att han tar med sig familjen klargör att det handlar om ett längre åtagande. Gläds med honom över det faktum att man har uppskattat hans tidigare arbete därstädes och nu erbjuder honom ett ännu ansvarsfullare jobb. Tråkigt för oss naturligtvis som mister en kreativ kraft, eller kanske snarare lånar ut honom några år, till Afrika och biståndsarbete där.

För vår by innebär det rimligen att vi blir tvungna att välja en ny ålderman, någon form av fyllnadsval blir det väl för resterande del av året, fram till ordinarie årsstämman senvåren 2013. Som bybo hoppas jag att man vaskar fram någon klok person för detta värv. Borde det inte vara dags med en klok kvinna som byaålderman nu?

I alla händelser kan det vara klokt att vi alla börjar fundera på en eller flera lämpliga kandidater redan nu. Jag tror att det bör vara en person med stor integritet, som åtnjuter respekt i alla ”läger”. Därtill bör hon/han ha god kännedom om bygden och dess innevånare.

PS: För dig/er som läser min blogg som fan läser Bibeln, så kan jag meddela beskedet att jag inte är personligen intresserad av detta uppdrag.

 

Filosofi, Etik och Samhälle

Om regn – suck

Hade tänkt höstplöja, men den tanken får hänga på tork ett tag. Det myckna regnandet som plågat oss den senaste månaden/månaderna ställer då till det.

Visst känns det som om det blivit mer nederbörd under sommar och höst? Nu är ju ”mannaminnet” inte längre än ca 2 år, så det kan vara så att man minns fel.

På radion pratar man om regnstatistik på längden och tvären, men återigen gäller det gamla konstaterandet att alla pratar om vädret men ingen gör något åt det.

Som entreprenör börjar man då tänka i banor av -hur ska man kunna nyttiggöra sig detta regnande? Och, som en blixt slår det mig -Låt oss bygga en vall vid Kvarken (där Bottenviken övergår i Bottenhavet) så får vi förmodligen världens största sötvattenreserv. Sedan kan vi sälja buteljerat vatten dyrt till de som inte har så gott om den varan men desto mer av olja. Eller, kanske vi kan byta 1 mot 1 dvs liter mot liter av vatten-bränsle. Sedan kan man bygga motorväg och ny järnväg på vallen och på så sätt få bra förbindelser över Kvarken.

På så sätt har vi då gjort något positivt av det j…a regnandet och dess konsekvenser.

Men återigen, så snart det blir en glugg i molnväggen och solens värmande strålar når mig, om så bara för en kort stund, så glömmer man alla vädersorger och njuter av solen.

Nästa tanke; Ge Nobelpriset i fysik till Solen, för den lyser varje dag, årets alla timmar och utgör förutsättningen för oss att sitta här och gnälla över vädret. Men så slår det mig att om den lyste dygnets alla timmar och årets alla dagar på oss så skulle det innebära minst lika stora problem. Så då måste man i så fall dela Nobelpriset mellan företeelserna regn och solsken.

Suck. -Lagom verkar vara bäst ändå trots allt – lagom gnöl likaså.

Byaliv i Vitå, Filosofi, Etik och Samhälle, Jaktfrågor

Om älgjakt och kamratskap

En dag varje vecka har (huvudsakligen) våra pensionerade jaktkamrater infunnit sig i slaktbodan för att finstycka det kött som hängt sedan respektive helgs jakt. Tänk att få ha den förmånen att det finns ”manpower” som kan ställa upp och göra sitt dagsverke till glädje för oss andra i jaktlaget, som sliter i grottekvarnen.  Vi som är något yngre känner stor glädje över att få denna hjälp, och försöker kompensera detta genom att vi tar lite större del av arbetet med att flå älgarna liksom grovstyckningsarbetet under jaktdagarna.

Jag har bland bland en del jägare i andra lag hört och även läst om ett sätt att uttrycka sig om våra äldre jaktkamrater, som närmast kan liknas vid förakt. Denna ringaktning gentemot de grå håren  baseras, såvitt jag förstår, enbart på att de är just”gamla”. Om det är något man kan säga med säkerhet så är det att alla som lever tillräckligt länge kommer att bli såväl gråhåriga som gamla och det gäller precis alla.

Egentligen säger det mest om de som uttrycker sig på detta förklenande vis, snarare än de som åsyftas, med sådana omdömen och uttryck. Mitt sätt att se på detta, när det gäller jakten, är att var och en bidrar till jaktglädjen och jaktfesten efter sin förmåga och sitt kunnande.  Det känns för mig som en stor tillfredsställelse att se en 70- eller 80-årig ungdom undervisa tonåringar i bästa sättet att stycka en älgkropp eller om hur man åldersbestämmer en älg utifrån en underkäke. En kunnig man i laget har också delat med sig av sina kunskaper både i styckning och i hur man på bästa sätt skärper en kniv eller buköppnare. Kul att kunna ösa ur dessa kunskapskällor som finns direkt tillgängliga.

Över huvud taget så känns den lågmälda tonen, det välkomnande, skämtsamma och kamratliga umgänget som ett bra sätt att utöva jakt på. Om det är något man allmänt kunde önska så är det att fler jaktintresserade kvinnor skulle vilja börja med älgjakt. Men, det är ett problem som vi alla behöver jobba på att finna en lösning av, i snart sagt hela landets alla jaktlag.